Sida 215
Fresen understundom i menniskans öra, der deras hopfiltade mycelium bildar en beläggning på yttre hörselgången och trumhinnan, hvilken förorsakar lomhördhet och inom läkarevetenskapen kallas Mycomyringitis aspergillina l. Otomycosis aspergillina. G. A.
Asperifoliae, bot., den ena underfamiljen inom Boragineae (den andra är Tournefortieae l. Heliotropiae), omfattar Asperugo, Anchusa, Borago, Nonneci m. fl. slägten.
Aspertini, Amico, italiensk målare af den äldre skolan i Bologna, född omkr. 1475, död 1552, utbildade sig i den skola, som gemensamt hölls af Francesco Francia och Lorenzo Costa. I sin tidigaste tafla (ty han kallar den sitt »Tirocinium», målad antagligen omkr. 1495) står han helt och hållet på samma ståndpunkt som Francia, med en stämning af samma fromma art som i Perugiaskolan: det är en stor framställning af Jesusbarnets tillbedjande, med Maria, helgon och donatorer (nu i Bolognas Pinakotek). Hans förnämsta verk är fresker med skildring af kristusbildens historia (»Volto santo», i kyrkan S. Frediano, Lucca), inneslutande många vackra detaljer och episoder, men också röjande hans hufvudfel, att jämte ett utbildadt skönhetssinne helt plötsligt gifva luft åt smaklösheter, med rå form och barock detalj, beroende på ett aldrig fullt beherskadt fantasteri. Älskvärdast framträder han i S. Cecilias oratorium, der han i fresker målat S. Valerianus' och Tiburtius' halshuggning samt deras begrafning. Dessutom har han målat Madonnan med biskoparna S. Martin och S. Nicolaus och tre af den sist nämnde räddade flickor (i S. Martino, Bologna), inspirerad för en gång af Giorgione, hvarjämte taflor af honom finnas i Bologna och Ferraras gallerier samt i Berlin, Herdarnas tillbedjan, som är signerad. — Af hans broder Guido Aspertini finnes ett enda verk i behåll: Heliga tre konungars tillbedjande af Jesusbarnet, af väsentligen ferraresisk karakter. C. R. N.
Asperugo procumbens, bot. Se Rifva.
Aspfjärilen, zool. Se Limenitis.
Asphalte coulé [-falt koulē], Fr. Se Gatuläggning, sp. 941.
Aspidistra, bot. Se Plectogyne.
Aspidium Baromez. Se Agnus scythicus. Suppl.
Aspidophora (af Grek. aspis, sköld, och ferein, bära), zool. Se Bladfotingar.
Aspirationssystemet. Se Aspirator och Kasern.
*Aspirator. Se vidare Gas, sp. 914.
Aspis, zool. Se Egyptiska glasögonormen.
Aspius, zool. Se Asp och Loja.
Asp-zonen, geol., stratigrafisk beteckning för de postglaciala växtförande lager i Skandinavien, hvilka afsatt sig före tallens, men efter aspens och björkens invandring. Trädlemningarna i desamma karakteriseras derför hufvudsakligen genom de båda sistnämnda trädslagen. A. G. N.
*Aspås, socken. 23,477 har. l,118innev. (1894).
*Aspö. 1. Socken i Blekinge län, Medelsta härad. 828 har. 785 innev. (1894). Jfr Nättraby. — 2. Socken i Södermanlands län. 3,461 har. 678 innev. (1894). A. har upphört att vara prebende och tillhör Strengnäs domprosteri.
Asquith [a'skoith], Herbert Henry, engelsk statsman, f. 1852 i Morley, grefskapet York, idkade humanistiska och juridiska studier i Oxford, vardt advokat i London 1876 och utnämndes till »queen's counsel» 1890. Invald i underhuset för kretsen East Fife 1886, utmärkte han sig bland det liberala partiets talare. I den 1888 öppnade processen mot det irländska home-rule-partiets ledande män uppträdde han såsom försvarsadvokat åt Parnell och gjorde sig då samt i valrörelsen 1892 så fördelaktigt bemärkt, att Gladstone i Aug. s. å. kallade honom, som dittills ej beklädt något statsämbete, till inrikesminister. Såsom sådan qvarstod A. i Roseberys liberala ministèr (Mars 1894–Juni 1895). Han vidtog bl. a. kraftiga åtgärder för att motarbeta det s. k. svettningssystemet (se d. o.) samt utnämnde arbetare (såväl manliga som qvinliga) till fabriksinspektörer.
Asrak, Bahr el- (Blå Nilen), biflod till Nilen (se d. o.).
Assab-bukten (Saba-bukten), vik på sydvestra kusten af Röda hafvet midt emot Mokka. Viken skyddas af låga korallöar och erbjuder god ankargrund med tillräckligt djup. Efter Sueskanalens öppnande köpte det italienska ångbåtsbolaget Rubattino, som idkade sjöfart på Röda hafvet, en liten landremsa vid A., men öfverlät 1880 sina rättigheter åt italienska regeringen. Denna tog i början af 1881 viken, de framför liggande små öarna samt en 4 km. lång kustremsa i besittning och förklarade området 1882 för kronkoloni trots protest från Egypten, som med Englands understöd ville häfda besittningen af hela Röda hafvets vestkust till 9° n. br. Sedan Italien 1884 ytterligare förvärfvat kusten till Ras Derma och 1885 till Massaua samt 1889 genom fördrag med Abessinien fått besittningsrätten till kusten upp till Ras Kasar (18° 2' n. br.), var grunden lagd till kolonien Eritrea (se d. o. Suppl.). Orten A., med omkr. 500 innev., (araber, afar, somal och några italienare), ligger i en ofruktbar, af sanddyner och lavablock uppfylld trakt och saknar dricksvatten. Genom kablar står den i förbindelse med Massaua och Perim.
Assagaj. Se Hassagaj.
Assal, salthaltig kratersjö i Öst-Afrika omkr. 15 km. från Tadsjurraviken, 14 km. lång och 6 km. bred, i en märklig depression, icke mindre än 174 m. lägre än Röda hafvet. En annan, men mindre djup (— 60 m.) depression med sjön Abhebadd ligger v. om A. Från båda sjöarna erhålles mycket salt, som går till Abessinien.
*Assam, provins (chief-commissionership) i kejsaredömet Indien, begränsad af Bengalen, Butan, Tibet, Öfre Birma och Manipur, mellan 24° och 28° 17' n. br. samt 89° 45r och 97° 5' ö. lgd fr. Greenw., har med Lushai en areal af 126,914 qvkm. och en folkmängd (1891) af 5,476,833 pers., af hvilka 3 mill. hinduer, 1,5 mill. muhammedaner och 16,844 kristna. Af de många halfvilda stammarna äro naga, katsjari, khasi, garo och mikir de största. Befolkningen liknar kineserna till det yttre, men språket, assami, är ett dotterspråk af sanskrit, närmast beslägtadt med bengali. Engelska och amerikanska
Källa: Project Runeberg ·
