Sida 256
kortare banor till Feira de Santa Anna och till Amaro, och från Caravellas i s. en linie förbi Leopoldina till Philadelphia. — 2. Hufvudstaden B. eller, såsom den egentligenheter, São Salvador (fullst. Ciudad de São Salvador da Bahia de Todos os Santos), anses hafva omkr. 200,000 innev.
Bahia Blanca, hamnstad i argentinska prov. Buenos Aires, vid en vik af Atlanten. Omkr. 7,000 innev. Jernväg förenar staden med Buenos Aires.
Bahia Honda. 1. Befäst hamn på norra kusten af Cuba, omkr. 106 km. v. om Havana. Omkr. 8,500 innev. Kavallerikasern. I närheten ligga stenkolsgrufvor och kopparbergverk och s. derom Aguacates svafvelkällor. — 2. Vik på halfön Goajira i sydamerikanska republiken Columbia, beundransvärdt väl skyddad och lätt att försvara. Dit ville Bolivar förlägga hufvudstaden i den nya sydamerikanska förbundsstaten.
Bahia-pulver, farmak. Se Krysarobin. Suppl.
Bahnsen, Julius Friedrich August, tysk filosof, f. 1830 i Tönder (Slesvig), d. 1881 såsom gymnasielärare i Lauenburg i Pommern, var lärjunge af Schopenhauer och fortbildare af hans pessimistiska system. I motsats till E. v. Hartmann, som hopsmälte Schopenhauers monism med den hegelska idealismen, sökte B. förena den med individualismen. Äfven för honom är den blinda och förnuftslösa viljan det enda verkliga, men den är ej en allmän vilja, utan lika mångfaldig som de många verkliga individualiteterna, hvilkas (oföränderliga) väsende består i deras (oföränderliga) viljenatur. Men enär oförnuftets (och den oförnuftiga viljans) väsende är motsägelse, så blir verkligheten en oaflåtlig strid mellan reala motsatser, hvarje individs inre är hemfallet åt en olöslig tvedrägt mellan motsatta viljeriktningar, och verldslagen är en tragisk verldsordning. B:s vigtigare skrifter äro Beiträge zur charakterologie (2 bd, 1867), Zum verhältnis zwischen willen und motiv (1870), Das tragische als weltgesetz und der humor als ästhetische gestalt des metaphysischen (1877) och framförallt Der widerspruch im wissen und wesen der welt (2 bd, 1880–82). De kännetecknas af det paradoxala i tankarna samt af stilens barocka, ofta bitande humor.
Bahnson, Jesper Jespersen, dansk militär och ämbetsman, född d. 18 Nov. 1827 nära Viborg, blef student 1844 och tog 1846 inträde vid krigshögskolan. Han gjorde tjenst såsom löjtnant vid försvaret af Fredericia 1849, blef 1853 premierlöjtnant vid artilleriet och 1857 kapten samt var 1859–76 lärare i kemi vid krigshögskolan och (från 1868) vid officersskolan. Under kriget 1864 tjenstgjorde B. å nyo i Fredericia. Han var medstiftare af Det krigsvidenskabelige selskab, 1871 och deltog under de följande åren ifrigt i dryftandet af frågan om Köpenhamns befästande. Sedan han några år varit batterichef, utnämndes han 1879 till öfverste och 1880 till direktör (ett slags sous-chef) vid krigsministeriet. 1884–94 var B. krigsminister, i hvilken ställning han med tillhjelp af de provisoriska finanslagarna genomförde Köpenhamns befästande mot landsidan och anläggningen af ett nytt sjöfort på Middelgrunden. Han var 1887–95 representant för Köpenhamns amts 1:sta krets i folketinget. Efter sin afgång från ministerposten utnämndes han till generallöjtnant och kommenderande general på Själland. E. Ebg.
Bahram, konungar i ny-persiska riket. Se Persien, sp. 1092–93.
*Bahr el-abjad (-abiad), »Hvita, d. v. s. klara, Nilen». Se Nilen.
*Bahr el-asrak, »Blå, d. v. s. mörka, Nilen». Se Nilen.
Bahr el-gasal, »Gazellfloden». Se Gazelifloden och Nilen.
Bahr el-gebel, »Bergsfloden». Se Nilen.
Bahr el-Hule. sjö. Se Merom.
Bahr el-Makua, Arab. Se Uelle.
Bahr el-Salam, Arab. Se Tsad.
Bahrîje, Turk. B. ferik-i, vice-amiral. — B. liva-si, konteramiral. — B. mušir-i, amiral. — B. nazyr-y, sjöminister.
Bahr Jusuf-kanalen. Se Egypten, sp. 216.
Bahr Lut, arabiska namnet på Döda hafvet.
Bahr sefed boghasi, turkiska namnet på sundet vid Dardanellerna.
Bahr Tabarije, arabiskt namn på sjön Genesaret.
Baihaut [baiå'], Charles, fransk politiker, född i Paris 1843, verkade såsom civilingeniör i Bordeaux, då han 1877 valdes till ledamot af deputeradekammaren, der han å nyo fick plats vid valen 1881, 1885 och 1889 och der han slöt sig till partigruppen Union républicaine. 1882–85 var B. understatssekreterare i ministeriet för allmänna arbeten och Jan.–Okt. 1886 chef för detsamma i Freycinets kabinett. För sin delaktighet i Panama-affären (se Panamakanalen. Suppl.), hvarvid han gjort sig saker till besticklighet, dömdes B. 1893 till 5 års fängelse, 750,000 francs böter och återbärande af mottagna 375,000 francs.
Baikal, sjö i Asien. Se Bajkal.
Baile, Sp., dans, dansnöje. Se Spanska literaturen, sp. 160.
Bailen, stad i Spanien. Se Baylen.
*Bailey, P. J., är numera bosatt i Nottingham.
Bailleul [bajöl], Jacques Charles, fransk politiker, f. 1762, d. 1843, var vid revolutionens utbrott advokat vid Parisparlamentet och valdes 1792 af staden Havre till ledamot af konventet, der han satte sig emot jakobinernas öfverdrifter och derför under skräckregeringen kastades i fängelse. Efter Robespierres fall (Juli 1794) återfick han friheten, var jämte Fréron ledare af »la jeunesse dorée» (se d. o.), men uppträdde såsom ledamot af de Femhundrades råd kraftigt mot rojalisterna. 1799–1803 var B. medlem af tribunatet, återtog sedermera sin advokatverksamhet och uppsatte 1815 oppositionstidningen »Le Constitutionnel».
Baillon [bajå'ng], Ernest Henri, fransk botanist, f. 1827 i Calais, studerade medicin, men företrädesvis botanik och kallades till professor i medicinsk naturalhistoria vid Paris-universitetets medicinska fakultet, hvarjämte han vid École centrale des arts et manufactures erhöll en lärostol i hygien och naturalhistoria tillämpad på industrien. Vid sidan af sina lärarevärf har B. utvecklat en fruktbar författareverksamhet. Hans vigtigaste arbeten äro Etudes générales du groupe
Källa: Project Runeberg ·
