Sida 358
Benign. Se Malign.
Beni-Harb, beduinstam. Se Araber. Suppl.
*Beni-Mezab (Beni-Mzab), berbisk folkstam i algeriska Sahara, i södra delen af depart. Alger, bor i sju städer fördelade på fyra oaser mellan 32° och 33° 20' n. br. samt 2° 6' och 5° ö. lgd fr. Greenw. Landet, omkr. 8,000 qvkm. i areal, är en från n. v. till s. ö. sluttande bergplatå af omkr. 500 m. höjd, genomskuren i alla riktningar af små oregelbundna dalar liksom maskorna i ett nät; också kallas den af infödingarna chibka (ordagrant »tråd»). Fyra hufvuddalar uppsamla nederbörden: Ued Metlili (Wadi Massek) längst i s., Ued Mzab, Ued Nsa och Ued Zegrir, hvilka dalar, liksom deras bidalar, under Jan. och Febr. få en ganska rik växtlighet, hvaremot landet för öfrigt består af fullständigt nakna och torra kalkklippor. Omkr. 20–25 m. under dalbottnarna påträffas godt vatten af omkr. 20° C. året om. Lufttemperaturen når ett maximum af 36–40°; om vintern faller temperaturen nattetid stundom till – 4°, men stiger under dagen till 15–20°. Regntiden varar från Okt. till Febr.; snö faller nästan aldrig. Oaserna hafva sammanlagdt omkr. 200,000 dadelpalmer; dessutom finnas i mzabiternas trädgårdar de flesta europeiska fruktsorter, som trifvas i Algeriet (med undantag af äpplen, päron och plommon), såsom fikon, aprikoser, qvitten, granatäpplen och vindrufvor. Mzabiterna odla ock hvarjehanda grönsaker (bönor, vattenmeloner, kurbitser, lök, kål, spansk peppar m. m.), något korn, men mycket litet hvete. Så väl odlad jorden än är, kan den dock ej föda hela befolkningen (omkr. 30,000 pers.), af hvilken minst 1/3 måste årligen utvandra, till Alger, Tunis och andra kuststäder, der de företrädesvis uppträda som handlande, till en början med ylleväfnader hemifrån, men sedan de sålt dessa såsom innehafvare af slagtare- eller grönsaksbutiker eller som badare i de offentliga baden o. s. v. Efter några år återvända de med sina besparingar till hembygden. Befolkningen utgöres ej uteslutande af berber; jämte negrer, slafvar eller frigifna, samt judar (omkr. 300 familjer, nästan alla från Marokko), finnas omkr. 2,000 araber, som mzabiterna fäst vid sig såsom hjelptrupper i sina inbördes strider eller till försvar mot nomaderna. Mzabiterna äro i allmänhet små och undersätsiga, med blek, matt hudfärg, stor näsa och mun samt tjocka läppar. De tala en med kabylernas närstående dialekt, mzabia, af berberl. libyska grenen af hamitiska språkgruppen, men tala allmänt äfven arabiska och använda arabisk skrift: tack vare sina vandringar och ofta långa uppehåll i kuststäderna förstå många franska och flere äfven spanska och italienska. Nästan alla kunna läsa och skrifva. De hylla samma religiösa åsigter som vahhabiterna och betraktas för den skull som kättare af de rättrogna och hafva ofta blifvit förföljda samt nödgats byta vistelseort. De lefva i engifte och köpa ej sina hustrur; tvärtom medför hustrun en hemgift. Vid vite af ständig förvisning får en mzabit ej gifta sig med en qvinna af främmande folk, och qvinnorna få ej utvandra. Sedan 1850 erkänna mzabiterna Frankrikes öfverhöghet; 1857 öppnades deras hufvudstad, Ghardaja, för fransmännen. 1882 erkändes den franska annekteringen, och ett vid staden uppfördt fäste fick en liten fransk besättning.
*Benin. 1. Fordom namn på den östra kuststräckan (innefattande äfven den s. k. Slafkusten af Öfre Guinea. Den ligger nu inom det britiska Niger-kust-protektoratet.
*Beni-Suef är hufvudstad i en provins (mudi-rijje) i Öfre Egypten och hade 1882 10,000 innev.
Benitskij, Aleksandr Petrovitj, rysk författare, f. 1780, d. 1809, utgaf kalendrarna Thalia och Blomsterträdgården. Hans deri införda österländska berättelser Ibrahim eller den storsinnade (1807), Beduinen (s. å.) och Dagen efter (1809) afsticka genom en viss realistisk friskhet fördelaktigt från den då rådande sentimentaliteten. B. egde en rätt betydande satirisk och didaktisk förmåga.
Benjamin [bängṡjamä'ng], psevdonym för den franske, förf. B. Antier-Chevrillon (se denne, äfven i Suppl.).
*Benjamm, I. J., föddes 1821.
Benjamin [be'ndjämin], Samuel Green Wheeler, amerikansk konstskriftställare, f. 1837 i Argos, Grekland, der hans fader uppehöll sig såsom missionär, fick universitets bildning vid William's college (i Williamstown, Massachusetts), reste tre år i Europa och vardt derefter medarbetare i Amerikas och Englands förnämligare illustrerade tidskrifter, till hvilka han lemnat uppsatser, försedda med artistiska teckningar af hans egea hand. B. har förtjenstfullt bidragit till att bana väg för en sund konstuppfattning i Amerika. I bokform har han utgifvit bl. a. The turk and the greek (1867), Contemporary art in Europe (1877), What is art? (s. å.), The atlantic islands as resorts of health and pleasure (1878), Art in America (1879), Our american artists (2 bd, 1879–81) och Troy (1881). Han var 1884–87 Förenta staternas minister i Persien.
Benjamins port. Se Efraim.
*Benjovski (Benyowszky) dog 1786 (ej 1785).
Benkol. 1. Kol af förbrändt ben. — 2. Detsamma som bensvärta (se d. o.), som beredes genom upphettning af ben utan lufttillträde. Efter begagnandet till rening af sockerlösningar nyttjas benkol till gödningsämne, mest till superfosfatberedning. Benkol är rikt på fosforsyrad kalk men denna är mycket svårlöslig.
Benlära. Se Osteologi.
*Benmjukhet. Jfr Benskörhet. Om benmjukhet hos menniskor se Osteomalaci.
*Benmjöl. På 1880-talet började man bedrifva benmjölstillverkning i förening med fabrikation af lim, i det man särskildt tillvaratager och förarbetar den vid benens ångkokning lösta limsubstansen. På grund deraf kan man numera sälja benmjölet till ett billigare pris samt äfven framställa detsamma i ett mera finpulveriseradt tillstånd. Benmjölet förlorar visserligen härigenom en stor del af qväfvet, men fosforsyrehalten blir större, ofta ända till 28 à 30 procent, hvarjämte det fina mjölet får användning som öfvergödningsmedel å gräsvallar och kulturväxter i allmänhet. Sådant starkt ångprepareradt benmjöl innehåller ej mera än 1 à 2 proc. qväfve. Dess verkan på
Källa: Project Runeberg ·
