Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger

Originalsida 39
Originalsida 39
Originalsida 38
Originalsida 39
38–39

Sida 39

sulukaffrerna), tsjuanafolken v. och n. v. om de förra, herero, v. om de förra, kongofolken, vid vestra kusten i nedre Guinea, mosambikfolken, mellan Njassa och Mosambikkanalen, sansibarfolken n. om de förra samt en mängd stammar i Kongos flodområde och kring de stora sjöarna (se vidare Kaffrer).

Till de äldsta ursprungliga folken i A. höra hottentotter och buschmän, som fordom innehade hela A. s. om Kunene och Sambesi, men nu äro inskränkta till vestra delen af sydspetsen till 19° s. br. Det är ännu oafgjordt huruvida de i det inre af kontinenten af resande anträffade dvärgfolken, som hvarken idka åkerbruk eller boskapsskötsel, utan hufvudsakligen lefva af jagt och tillfälligtvis af fiske, såsom batua vid Sankuru, wambuti vid Ituri, akka, s. om Uëlle, obongo omkring Ogowe m. fl., böra anses för en sprängd urras eller tillhöriga buschmännen. — Till den malajiska rasen höra hova, det herskande folket på Madagaskar; till denna ras hänför Mullens äfven sakalava derstädes, hvilka Peschel och Fr. Müller räkna till bantufolken.

Ratzel, som uttalat sig för de afrikanska folkens asiatisk-australiska ursprung, påpekar, att klubba, båge och spjut äro gemensamma för båda, och att båda öfva träsnideri och tillverkning af lerkärl. Vissa föremål, såsom trummorna med öfver dem spända och genom snören förenade trumskinn, äro t. o. m. ännu på Havaii förvillande lika de afrikanska formerna. Att en stenålder fordom var utbredd öfver hela A. talar likaledes för detta antagande. Kännedomen om jernet har säkerligen med mycket annat tagit vägen från Egypten och vestra Asien till södern. Äkta egyptiska urbilder för verktyg, musikinstrument o. a. finna vi hos de sydligaste stammarna i verldsdelen, och den materiella och andliga kulturen står högre i det inre än i de mera periferiska landskapen.

De enskilda folkens karakter är utomordentligt olika, om man ock kan urskilja gemensamma grunddrag, som äfven, om ock med mångfaldiga förändringar, gifva sig tillkänna i det yttre, såsom i tatueringen, utbrytande eller tillspetsning af tänder, omskärelse, läpparnas och öronens prydande, det barnsliga begäret efter prydnader (halsband af glasperlor, arm- och benringar, konstfull uppläggning af håret o. s. v.). Byggnadssättet är högre utveckladt endast i Sudan; vanligen bestå boningshusen af halmoch lerhyddor.

Hvad familjeförhållandena angår, är polygami vanlig öfver nästan hela A.; antalet qvinnor utgör merendels en mätare af mannens rikedom, ty qvinnan köpes och är mannens slafvinna och lastdjur, om också qvinnorna hos några bantufolk intaga en högre ställning. Hos många folk gäller som arfslag att efter en höfdings död icke hans son, utan hans broder eller systerson tager arf efter honom. Slafveri är en urgammal institution; men de fleste slafvarna äro krigsfångar eller röfvade.

Styrelsesättet är i alla inhemska stater mer eller mindre despotiskt. De flesta riken hafva uppstått genom eröfring. Derför har flerestädes ett privilegieradt stånd och dermed ett feodalsystem utbildat sig, hvilket emellertid ofta förpliktar endast till deltagande i krigståg, som åligger alla fria. Vida utbredt är det sannolikt ursprungliga patriarkaliska styrelsesättet med ärftliga höfdingar öfver små områden; ja hela landsträckor vid Nilen, i Sudan, i Central-Afrika och längre söderut sakna större statsbildningar. Dock har stundom, såsom hos hottentotter och lundafolken, yttre fara ledt till större statsförbund. Denna splittring har i väsentlig grad underlättat europeernas besittningstagande af stora områden.

Religion. Der icke islam och kristendomen funnit insteg, herskar nästan öfverallt rå fetischdyrkan. Några folk synas sakna hvarje religiös föreställning, hvarje aning om ett lif efter detta, så t. ex. buschmännen; deremot offra kaffrerna åt sina förfäders andar. I tron på en fortvaro efter döden finna vi en förklaring till många drag af grymhet, slagtande af slafvar, t. o. m. hustrur, gåfvor af mat och dryck åt den döde o. s. v. Föremål för den religiösa tron äro goda och onda andar, hvilka hedras under form af djur och gudabilder af alla slag, och åt hvilka man offrar äfven menniskor. Presterna äro tillika läkare, spåmän och trollkarlar, hos kaffrer och hottentotter äfven regnmakare. Hvarje sjukdom, hvarje dödsfall tillskrifves illvilliga fienders hexeri, och gudsdomar afgöra öfver en anklagads skuld eller oskuld. Gent emot denna vilda, grymma hedendom har islam åstadkommit ett väldigt framsteg i negrernas hyfsning och bildning. Islam är utbredd öfver hela Nord-A. samt i Sudan och en stor del af Öst-A. Kristendomen, som före midten af 7:de årh. var utbredd öfver hela Nord-A., men sedan undertrycktes af islam, har fortlefvat endast hos kopterna i Egypten och i Abessinien. Missionen, den katolska såväl som den protestantiska, arbetar öfverallt vid kusterna och äfven i hjertat af kontinenten. Enligt Grundemann (»Die entwickelung der evangelischen mission», 1890) arbeta på hela kontinenten och öarna i den protestantiska, kyrkans tjenst 9 tyska, 13 engelska, 10 amerikanska, 5 oberoende (mest amerikanska), 2 holländska, franska och svenska (rätteligen 3) samt 1 holländskt och 1 finskt missionssällskap. De hafva anlagt öfver 600 missionsstationer, på hvilka verka omkr. 700 missionärer. Deras skolor besökas af 650,000 lärjungar. Sällskapens utgifter uppgå till omkr. 30 mill. kr. Derjämte är den katolska missionen verksam i hela A.

Näringar. Medan några folk, såsom buschmännen och många stammar i det inre, hafva jagten uteslutande till näring, och andra, såsom kaffrer, masai, sómal, galla, tuarik, herero och nama, äro nomadiska herdefolk, lefver större delen af jordbruk, som ofta är förenadt med boskapsskötsel, hos några folk dock endast fjäderfäafvel. Olika hirsarter, durra, majs och maniok äro jämte jordnötter de vigtigaste och de mest utbredda växter i tropiska A. Endast i s. och n. odlas europeiska sädesslag. Af industrigrenar finna vi nästan öfverallt tillverkning af lerkärl; icke så allmänt utbredd är konsten att garfva hudar, men väl flätning af mattor och korgar. Flerestädes i Sudan förstår befolkningen att på enklaste vis framställa jern och stål. Väfning och färgning äro inskränkta till enskilda trakter. Men

Källa: Project Runeberg ·