Sida 47
ty redan d. 9 Maj 1664 togo engelsmännen Cabo Corso och Accra och behöllo dem. Koloniens och fartygens förlust vållade både Afrikanska kompaniets och Lütkens ruin. I Sverige tyckes man aldrig hafva tänkt på att med våld, knappt medelst underhandling återvinna sjelfva kolonien. Men underhandlingar om penningeersättning till kompaniet för dess förluster drefvos med Holland och ledde dertill, att Holland d. 18 Juli (g. st.) 1667 genom traktat förband sig att erlägga 140,000 rdr sp., hvaremot svenskarna afstodo från besittningen, andra ersättningsanspråk och t. o. m. rättigheten att handla på Guineakusten. Svenska regeringen »lånade» summan. 1670 lemnade hon de svenske delegarna i kompaniet hälften af deras andel (som utgjorde 80,000 rdr sp.) och »god försäkring» om resten, men godtgjorde efter långt processande först d. 17 Dec. 1716 den tyske delegaren Wolters arfvingar, och då med endast 40,000 rdr b:co. »Med denna dag försvinner Svenska Afrikanska kompaniet helt och hållet ur häfdaböckerna». Jfr V. Granlund: »En svensk koloni i Afrika eller Svenska Afrikanska kompaniets historia» (i »Hist. bibl.», 1879).
Afrikanska Marabustorken. Se Marabustorkslägtet.
Afrikanska noshörningen. Se Noshörningarna.
Afrikanska puckeloxen (Sangan). Se Zebun.
Afrikanska sadelstorken. Se Jättestorkslägtet.
Afrikanska skogsmenniskan. Se Chimpansen.
Afrikanska Sällskap, föreningar, som gjort Afrikas undersökning till sin uppgift. Den första föreningen af detta slag var den 1788 i London stiftade »Association for promoting the discovery of the interior parts of Africa», i hvilket J. Banks var själen och som utsände en mängd forskningsresande. Den uppgick 1831 i det 1830 stiftade Geografiska sällskapet i London. 1873 bildades i Berlin »Deutsche gesellschaft zur erforschung Äqvatorial-Afrikas», som 1878 förenade sig med den 1876 bildade nationalkomitén i Berlin och derefter kallade sig »Afrikanische gesellschaft in Deutschland.» Det upplöstes 1891, då tyska riksregeringen beslöt att sjelf använda de medel den dittills beviljat sällskapet. I Sept. 1876 kallade belgernas konung Leopold II presidenterna för de större geografiska sällskapen i Europa och framstående Afrikaresande till Bruxelles och bildade »Commission internationale d'exploration et de civilisation de l'Afrique centrale», som utom vetenskaplig forskning upptog handel och civilisation samt slafhandelns undertryckande på sitt program. Jämte den internationella komitén i Bruxelles uppstodo nationalkomitéer i de flesta stater i Europa, bl. a. den ofvannämnda i Berlin. Oberoende af den internationella komitén äro Società d'esplorazione commerciale in Africa i Milano (sedan 1879) och »Comité de l'Afrique centrale» i Paris (sedan 1890), som arbetar på att förena franska besittningar vid Medelhafvet med franska Kongo.
Afrikanska zibetkatten. Se Civetten.
Afrodisiaka (Grek. afrodisiaka, af afrodisia, älskogsnöjen), retmedel, som på konstlad väg egga den förslappade könsdriften och aflingsförmågan, i synnerhet genom inverkan på generationsorganen. De medel, som för sådant ändamål förr användts dels något af läkare, dels i större utsträckning af qvacksalvare samt till beredning af forna tiders kärleksdrycker (se d. o.), äro antingen skadliga eller overksamma och torde numera näppeligen åtnjuta något förtroende eller brukas af sakkunniga och samvetsgranna personer.
*Afrodite. Se Aphrodite och Venus.
Afsked (Platt-tyska afschet, T. abschied), statsr., aftal, öfverenskommelse, beslut. Under 1500-talet nyttjades ordet i Sverige för att beteckna i synnerhet internationella öfverenskommelser ingångna mellan ett par rikens fullmäktige. Under 1600-talet förekommer det i offentliga handlingar någon gång såsom benämning på ett riksdagens beslut. Med bi-afsked förstods under samma tid dels en emellan regeringen och ett riksstånd gjord öfverenskommelse, som utfärdades i en särskild akt vid sidan af riksdagsbeslutet, hufvudafskedet (så första gången 1602), dels en af konungen utfärdad handling med tillkännagifvande om hvad vid riksdagen i vissa fall förekommit och med resolution på framställda besvär (så t. ex. 1622), dels en af riksdagen i dess helhet i en särskild fråga vid sidan af riksdagsbeslutet gjord bestämmelse (så t. ex. 1660). Endast i sistnämnda betydelse förekommer ordet officielt under 1700-talet, nämligen under Gustaf III:s regering (1779, 1792).
Afskedsbetyg. Se Legohjon.
*Afskräckningsteori. Se vidare Straffteori. Afskräckningsteoriens upphofsman var P. J. A. (ej A. R.) von Feuerbach.
Afslag, med. Se Lochier.
Afståndsinskjutning, krigsv. Se Inskjuta.
Afståndssignal. Se Signal.
Afsuttet kavalleri kallas de indelta kavalleriregementen eller delar af sådana, som under tiden 1791–1812 förändrades till infanteri (»sutto af»). Detta berustade infanteri utgör 2,989 nummer. Dess rusthållare äro befriade från skyldigheten att hålla häst, men erlägga i stället en särskild afgift, hästvakansafgift, under hvilken rubrik redogöres för hvilka kavalleriregementen »suttit af».
Afsättning, jur., en persons skiljande från ämbete eller tjenst med dertill hörande förmåner utan föregången ansökning om afsked (se d. o.) eller på annat sätt uttryckt önskan. Ett sådant skiljande från innehafvande tjenst kan bero helt och hållet af offentlig öfverordnad myndighet (stats-, kommunal eller kyrklig), som tillsätter tjensten. Så är förhållandet i de land, der grundsatsen om ämbetsmäns afsättligliet (amovibilitet) herskar. Enligt denna är innehafvarens bibehållande vid tjensten eller entledigande derifrån en uteslutande administrativ fråga, hvilken afgöres efter pröfning af vederbörande myndighet ur synpunkten af allmänt väl. I motsats härtill tillämpas i andra land grundsatsen om ämbets- och tjenstemäns oafsättlighet (inamovibilitet). Enligt denna kan tjenstinnehafvare ej afsättas eller förflyttas till annan tjenst utan laga ransakning och dom, i öfverensstämmelse med den uppfattning att tjensteförhållandet är ett ömsesidigt aftal emellan en myndighet och den enskilde, hvilket ej kan brytas, så länge denne ordentligt fullgör
Källa: Project Runeberg ·
