Sida 46
från Tana, hvars omgifning undersöktes af Krapf 1851, Wakefield och New 1865–67 samt Denhardt och Fischer 1877. De första säkra underrättelserna om landet innanför Sansibarkusten, mellan Tana och Rovuma, lemnade missionärerna Krapf och Rebmann, som 1848–52 företogo resor till Usambara, Dsjagga och Ukamba samt bragte underrättelser om snöbergen under eqvatorn. Om ock alla senare expeditioner, som från Sansibar gingo vesterut, betraktade kustlandsträckan som genomgångsland, innehålla dock de om dessa expeditioner utgifna arbetena af Burton, Speke, Stanley och Cameron m. fl. grundvalen för vårt vetande om dessa trakter, som under det sista årtiondet varit ovanligt rikt besökt af resande. J. Thomson, som på sina forskningar vid Njassa och Tanganjika (1878–80) hade upptäckt Rikvasjön, reste 1884 mellan Kilimandjaro, Kenia och Victoria Njansa och upptäckte Aberdarebergen, Johnston uppehöll sig nära ett halft år (1884) vid Kilimandjaro, men kunde ej komma högre än till omkr. 5,000 m. höjd, hvaremot H. Meyer efter flere försök 1889 med Purtscheller kunde nå bergets topp (6,010 m.) och upptäckte A:s första glacier. Teleki och v. Höhnel fastställde på sin märkliga resa 1887–88 sammanhanget mellan abessinska höglandet samt Kenias och Kilimandjaros vulkankedja och upptäckte i st. f. den gåtlika Samburusjön tvänne stora insjöar n. om Baringosjön, hvilka de kallade Rudolf- och Stephaniesjöarna. Peters följde 1889–90 Tana ända till dess källområde, och Jackson gick vid samma tid från Naivasjasjön vesterut till Kavirondo, hvarifrån han öfver Ligonjiberget kom nära södra stranden af Rudolfsjön. Pigott drog 1889 genom höglandet mellan Tana, Sabaki och Kenia. Baumann upptäckte 1892 de salthaltiga Manjaraoch Eiassisjöarna. A. W–g.
Afrikanska elefanten. Se Elefantslägtet.
Afrikanska jagtleoparden. Se Gepardslägtet.
Afrikanska kompaniet (Guinea-kompaniet), ett på Louis De Geers initiativ bildadt svenskt handelskompani, hvars privilegier utfärdades d. 15 Dec. 1649 och som fick uteslutande rätt att handla på land, som ligga s. om Kanarieöarna, i Afrika, Asien och Amerika, med undantag af dem, som voro »compagniet af Nova Suecia» (se Nya Sverige) förbehållna. En koloni anlades på Guineakusten (Guldkusten) i trakter, der holländare och engelsmän förut haft faktorier, nämligen vid Cabo Corso (nu Cape Coast castle, se d. o.) på mark, som kompaniets förste guvernör, rostockaren Henrik Carloff (kort derefter svensk general och 1654 adlad med namnet Carloffer), i April 1650 inköpte från konungen af Feta (Futu). Ett kastell, Karlsborg, och två mindre fästen, Taccorari (l. Anten) och Annamabo, samt ö. derom vid kusten faktorierna Gemoree och Accara (l. Accra) anlades. Kompaniets handel oroades snart af engelsmännen, som 1650–53 uppbragte sju af dess fartyg under förevändning dels att holländare voro intressenter i kompaniet, dels att engelsmännen egde Guineakusten. Engelsmännen återställde visserligen enligt fördrag af 1653 fartyg och laster. Men anläggandet af Karlsborg och inköp af nya fartyg medförde, att kompaniet icke fick någon utdelning, och emedan för affärens uppdrifvande större kapital behöfdes, inbjöds 1654 till ny aktieteckning. I Juli 1655 utfärdades privilegier för det sålunda utvidgade kompaniet. 1656 aflägsnade man från guvernörskapet Carloffer, som visserligen gjort sig skyldig till att drifva handel för egen räkning, men tyckes hafva blifvit för strängt straffad. Carloffer, som fick Johan Filip von Krusenstierna till efterträdare, beslöt att hämnas. I Emden inskeppade han sig (Dec. 1657) i all tysthet på danska skeppet »Glückstadt», med 18 kanoner och 48 mans besättning, anlände d. 25 Jan. 1658 till Gemoree samt lyckades, förstärkt med holländska och kompaniets slafvar, som förmåtts att öfvergå till honom, d. 27 s. m. genom öfverrumpling taga Karlsborg, som hade en besättning af endast 16 friska och tjenstbara män. Danska flaggan hissades på kastellet; Krusenstierna och kaptenen på det i hamnen liggande fartyget »Stockholms slott» fängslades; fartyget och kompaniets tillhörigheter, bl. a. 800 pd guld, togos som god pris. Äfven Taccorari, Annamabo, Gemoree och Accara besattes. En viss Schmidt qvarlemnades att för Carloffers räkning sköta kolonien. I juni 1658 inlöpte Carloffer med bägge fartygen under tysk flagga och tysk lösen i Glückstadts hamn. Då den svenska regeringen framställde reklamationer mot den danska, stack Carloffer sig undan med sin röfvade skatt. Danskarna vägrade att lemna den af svenskarna fordrade satisfaktionen (slutligen nedsatt till 400,000 rdr sp.) för kolonien och lidna förluster. Denna vägran var en vigtig formel orsak för Karl X Gustaf att i Aug. 1658 förnya kriget emot Danmark. Äfven under kriget fortsattes underhandlingarna om Cabo Corso, och i freden i Köpenhamn d. 27 Maj 1660 eftergaf svenska regeringen den fordrade ersättningssumman, men danskarna skulle återlemna kolonien. Denna hade emellertid i Mars 1659 af Schmidt mot en summa af 7–8 tusen floriner öfverlemnats åt holländska Vestindiska kompaniet, men 6 veckor derefter intogo infödingarna kastell och faktorier samt erbjödo sig i skrifvelse till kompaniet att återställa kolonien till detsamma, om det inom ett år begagnade sig af erbjudandet. Hamburgköpmannen Lucas Lütkens, som på Karl Gustafs uppmaning redan dessförinnan för egna och medintressenters penningar utrustat ett fartyg, »Konung David», för att i kompaniets namn återtaga kolonien, anlände i Dec. 1660 till Cabo Corso och lemnade infödingarna guld för 27,000 rdr sp. såsom erkänsla för det att de hållit svenskarna kolonien till handa. En liflig handel uppstod mellan hans tolk och negrerna. Kompaniet ville emellertid sjelf hafva handeln i sina händer och utrustade 1661 till Guinea sitt sista skepp, »Christina», som förde den tillämnade kolonistyresmannen Johan Neuman (Nyman) ombord. Men i sigte af Karlsborg angreps »Christina» af fyra holländska skepp och fördes till holländska fästet Del Mina, som låg 15 km. från Cabo Corso. Derpå, d. 31 Mars 1662, började holländarna blockera och beskjuta det af öfverkommissarien Tönnies Voss med beundransvärd seghet försvarade Karlsborg, hvilket de först d. 22 April 1663 lyckades få i sina händer. Holländarna fingo ej länge glädja sig åt sin eröfring,
Källa: Project Runeberg ·
