Sida 570
vid detta kyrkomöte en revision af 1819 års psalmbok. På grund af sjuklighet hade B. vid 1878 års kyrkomöte undanbedt sig alla särskilda förtroendeuppdrag, men vid 1883 års möte förordnades han åter af konungen till vice ordförande samt blef af mötet insatt i Tillfälliga utskottet. 1882 höll B. sitt sista prestmöte. Död i Linköping natten mellan d. 12 och d. 13 Aug. 1884. J. P.
5. Bring, Sven Libert, teolog, den föregåendes kusin, född i Össjö, Skåne, d. 3 Febr. 1826, tog 1844 studentexamen i Lund, der han 1850 blef filos. doktor samt 1855 teol. kandidat och prestvigd. Sedan han 1856 blifvit docent i systematisk teologi, tjenstgjort såsom t. f. legationspredikant i London flere månader under åren 1857 och 1860 samt varit uppförd på förslag till teol. adjunktur 1859, utnämndes han 1862 till kyrkoherde i Torrlösa. Vid prestmötet i Lund 1864 fungerade B. såsom preses; 1868 blef han teol. doktor. Vid biskopsvalet i Kalmar 1875 innehade han andra förslagsrummet. 1886 utnämndes B. till professor i praktisk teologi i Lund samt kyrkoherde i Hellestads prebendepastorat. 1888 förordnades B. till ledamot af kommissionen för revision af kyrkohandboken och valdes 1893 till medlem af kyrkomötet. Af B:s utgifna skrifter må nämnas Dogmatisk utveckling af gudsbegreppet (akad. afh. 1859), Kyrkotukten betraktad från biblisk ståndpunkt (1859), Grunddragen af den kristliga trosläran (2 dlr. 1869–77), Passionsbok, betraktelser öfver Kristi lidande på hvar dag i Fastan (1875), Treenighetsbegreppets etiska betydelse (1884), Kyrkans handlande såsom objekt för den praktiska teologien (1885), Förmaningsord till ungdomen (7:de uppl. 1893). Ett hus som tjenar Herren (4:de uppl. 1891. öfvers. på finska). Dessutom har B. utgifvit flere strödda predikningar och tal samt en mängd uppsatser i tidningar och tidskrifter. J. P.
6. Bring, Johan Christofer, diakonissanstaltföreståndare, den föregåendes broder, född d. 6 April 1829 i Össjö, Skåne, blef student i Lund 1847, aflade 1852 prestexamen och anställdes s. å., sedan han blifvit prestvigd. såsom vice pastor i Tullstorps församling, hvilken befattning han innehade till 1862, då han kallades till föreståndare för diakonissanstalten i Stockholm. B., som 1859 aflagt pastoralexamen, blef 1873 tjenstgörande e. o. hofpredikant och 1891 ord. hofpredikant samt ledamot af hof konsistorium. Under B:s varmt nitiska och insigtsfulla ledning har diakonissverksamheten i vårt land utvecklat sig på ett betydande sätt, och såsom ett yttre erkännande af detta hans för kyrkan och samhället gagnande arbete tilldelades honom teol. doktorsvärdigheten vid jubelfesten i Upsala 1893. Alltifrån 1863 har B. utgifvit diakonissanstaltens organ, »Olivebladet», och från 1888 julkalendern »Febe». Han är derjämte författare af smärre skrifter af pastoral karakter, hvilka utgått i flere upplagor, såsom För våra sjuka, Några drag i kärlekens bild, Om ett rätt umgående med Guds ord o. s. v., äfvensom af ett större antal predikningar, bl. a. i den af Samfundet Pro Fide et Christianismo utgifna och af B. under 4 år redigerade »Söndagsvännen». J. P.
Bringbär, bot., i några landskap namn på hallon. De kallas i Jämtland brännbär (Värml. brinnbär), emedan hallon bäst frodas på svedjeland.
*Bringetofta, socken. 11,751 har. 1,649 innev. (1894). Annexet Ljunga heter numera Norra Ljunga.
Brink, Jan ten, holländsk författare, f. 1834, blef teol. doktor i Utrecht 1860 och tillbragte som informator tvänne år på Java, hvarifrån hans reseskildring Op de grenzen der Preanger (1861) härleder sig. Han var derefter gymnasielärare i Haag och utnämndes 1884 till professor i nederländsk literaturhistoria vid Leidens universitet. B. åtnjuter anseende både som literaturhistoriker och som skönliterär författare. Af hans arbeten på det förra området må nämnas G. A. Bredero, historisch-aesthetische studie (prisbelönad, 1859: ny uppl. 1888), Vondel bekroond (1868), Letter-kundige schetsen (2 bd, 1874–75), Emile Zola (en spirituel studie, 1879), de biografiska skisserna Onze hedendaagsche letterkundigen (21 dlr, 1882–87), Causerien over moderne romans (1884), De roman in brieven (1889) och De oude garde e de jongste school (2 bd, 1891). Såsom kritiker har han bildat sig efter franska föredömen och skrifver en ledig, stundom maniererad stil. Bland hans noveller och romaner må erinras om Oostindische dames en heeren (1866; teckningar af lifvet i de holländska kolonierna), Het vuur dat niet wordt uitgebluscht (1868; »En eld, som aldrig slocknar». 1880) och De schoonzoon van mevrouw de Roggeveen (2 bd, 1872–73). Hans romaner och noveller utgåfvos i 13 bd 1885, hans kritiska skrifter i 17 bd 1882–88.
Brink, Bernhard Aegidius Konrad ten, tysk språkforskare, född d. 12 Jan. 1841 i Amsterdam, blef docent i romansk och engelsk filologi vid akademien i Münster 1866, professor i moderna språk vid universitetet i Marburg 1870 och professor i engelsk filologi vid univ. i Strassburg 1873. Död d. 29 Jan. 1892. B. egnade sig i all synnerhet åt undersökning af skalden Chaucers arbeten och öfver hufvud åt literaturhistorien. Hans förnämsta skrifter äro Chaucer. Studien zur geschichte seiner entwicklung und zur chronologie seiner schriften (bd I, 1870), Chaucers sprache und verskunst (1884) och Geschichte der englischen literatur (fullbordadt endast till reformationstiden: bd I, 1877; II, 1, 1889; II, 2, utg. af A. Brandl, 1893), det första mera djupgående arbetet på detta område. Bland B:s öfriga skrifter märkas Beiträge zur englischen lautlehre (i tidskr. »Anglia», I, 1878), Beowulf. Untersuchungen (1888; i »Quellen und forschungen etc.», hft. 62) och Über die aufgabe der literaturgeschichte (1890). Sedan 1874 utgaf B., först tillsammans med W. Scherer, sedermera med E. Martin och E. Schmidt »Quellen und forschungen zur sprachund culturgeschichte der germanischen völker». E. W–n.
*Brinkman, K. G. von, föddes d. 25 (ej 24) Febr. 1764. Jfr K. F. W(erner): »C. G. von Brinkman om sig sjelf och åtskillige samtida» (i »Sv. autografsällsk:s tidskr.». del. 2, 1895).
Brinkovenul, valakisk vojevod. Se Valakiet, sp. 105.
Brinnbär, bot. Se Bringbär. Suppl.
Källa: Project Runeberg ·
