Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger

Originalsida 571
Originalsida 571
Originalsida 570
Originalsida 571
570–571

Sida 571

Brinton [bi'ntön], Daniel Garrison, amerikansk etnolog, f. 1837 i Pennsylvania, studerade medicin vid Yale college, gjorde 1861–62 en studieresa till Europa och slog sig 1865 ned som praktiserande läkare i Filadelfia. Mera betydande än hans medicinska arbeten äro hans forskningar i Amerikas etnologi, med hvilken han redan som student sysselsatt sig. 1884 utnämndes han till professor i etnologi och arkeologi vid »Academy of natural sciences» i Filadelfia, blef 1886 vicepresident i »American association for the advencement of science» och ordförande i den antropologiska sektionen af detta sällskap och är derjämte professor i amerikansk arkeologi och linguistik vid Pennsylvanias universitet. En särskild förtjenst inlade B. genom att bilda en förlagsanstalt, som under hans ledning uteslutande sysselsätter sig med utgifvande af originalarbeten rörande de infödda rasernas i Amerika språk och kultur. Jämte dessa samt afhandlingar i tidskrifter har B. offentliggjort The Floridian peninsula, its literary history, Indian tribes and antiquities (1859), The myths of the New world (1868), American hero myths (1882), Aboriginal american authors and their productions (1883), A grammar of the cakchiquel language of Guatemala (1884), The lenape and their legends (1885), Essais of an americanist (1890), Races and peoples (s. å.), The american race (1891).

Brinz, Aloys von, tysk rättslärd, f. 1820 i Algau, sydvestra Bajern, blef e. o. professor i romersk rätt i Erlangen 1851 och professor i samma ämne derstädes 1854, i Prag 1857, i Tübingen 1866 och i München 1871. Död derstädes 1887. Hans förnämsta arbete är Lehrbuch der pandekten (2 bd, 1857–71; ny uppl. i 4 bd 1872–94), som står högt i afseende på originalitet och skärpa. B. kallades 1865 till filos. hedersdoktor i Wien och invaldes 1883 i bajerska vetenskapsakademien. Under sin professorstid i Prag tog B. lifligt del i politiken som ledamot af böhmiska landtdagen (sedan 1861) och österrikiska riksdagen, der han förfäktade de tyska intressena.

*Brioniska öarna, tolf små öar utanför inloppet till hamnen vid Pola, försedda med utanverk till denna stads befästningssystem. Deras stenbrott (grå marmor) hafva i senare tid lemnat material till nybyggnader i Berlin, Wien, München m. fl. städer.

Brioschi [-å'ski], Francesco, italiensk matematiker, f. 1825 i Milano, blef vid 18 års ålder filos. doktor i Pavia och 1852 professor i rationel mekanik, differentialkalkyl och geodesi vid dervarande universitet. Han var 1862 generalsekreterare vid undervisningsministeriet i Turin och organiserade s. å. en k. teknisk högskola i Milano (1895 hade den i anslag 250,000 lire; åhörare 397), vid hvilken han sedan dess är föreståndare och professor i hydraulik. B. utnämndes 1865 till senator. Han kallades 1880 till korresp. ledamot af Franska institutet och är sedan 1884 president i vetenskapsakademien i Rom. B. åtnjuter ett högt anseende som matematiker och har författat en stor mängd afhandlingar i sin vetenskap, hvilka äro införda i specialtidskrifter och lärda samfunds handlingar.

Briosco, italiensk konstnär. Se Riccio 1.

Briotte [briå'tt], S. A. Se Pomponne.

Briquetage [-āsj], Fr. (af brique, tegel), byggnadsk., rohbau-imitation, åstadkommen sålunda att väggytan öfverdrages med röd eller gul puts, hvarefter derå målas med hvit färg streck, som efterlikna fogarna mellan tegelstenar. Den putsade ytans färg göres vanligen genom målning, men kan verkställas äfven genom färgtillsats i putsbruket.

Brisanta ämnen [-sa'ngta] l. brisanter (af Fr. briser, bryta, krossa). Se Explosivt ämne och Mina, sp. 30. Jfr A. V. Cronquist: »Om de häftiga sprängämnena» (1886).

*Brisbane, hufvudstad i brit. kolonien Queensland, Australien. 40 km. från floden Brisbanes utlopp i Moretonviken och utgångspunkt för tre jernvägslinier, består af tvänne delar, n. och s. om floden, förenade genom en ståtlig jernbro. 56,075 innev. (1891), med förstäderna 101,550. Staden har flere vackra parker, ett 40-tal kyrkor, en stor parlamentsbyggnad af sandsten, operahus, bibliotek och botanisk trädgård, men består för öfrigt mest af oansenliga envåningshus af tegel eller trä. Dess industri är obetydlig, men den förmedlar nästan hela koloniens affärer med utlandet och de andra australiska koloniernas hamnar. Hamnen, hittills tillgänglig endast för fartyg af högst 5 m. djupgående, har genom farledens fördjupning gjorts tillgänglig för 8 m. djupgående fartyg. Staden egde 1891 156 fartyg, om 20,000 tons drägtighet. B. är säte för en anglikansk biskop och en katolsk ärkebiskop. Anlagd 1825 såsom en filial för de svåraste brottslingarna från Sydney, har staden, sedan den 1842 öppnades för fria kolonister, växt ovanligt raskt.

*Brisbane [-bēn], Sir Thomas Macdougall, engelsk militär, astronom, född å Brisbane house, Largs, i Ayrshire, 1773, tjenstgjorde vid engelska armén i Flandern, Vestindien, Spanien och Nord-Amerika till 1814, var 1821–25 guvernör för Nya Syd-Wales, der han, vid sidan af sin ämbetsverksamhet, å ett af honom upprättadt observatorium i Paramatta, i närheten af Sydney, egnade sig åt astronomiska iakttagelser, hvilka ligga till grund för The Brishane Catalogue of stars. B. grundlade likaledes observatoriet i Makerstown i Skotland, hvarest han under senare delen af sitt lif vistades. Han blef 1841 general och efter Walter Scotts död president för Royal Society i Edinburgh. Han dog 1860. K. B.

*Brismene, socken. 2,550 har. 414 innev. (1894). Annex till Börstig, Skara stift, Falköpings kontrakt.

Brisset [-sä], Pierre Nicolas, fransk målare, född i Paris 1810, död derstädes 1890, studerade i École des beaux-arts, men gick samtidigt först hos Couder, sedan hos Picot, och den senare af dessa hjelpte han med utförandet af hans fresk å absis i basilikan S:t Vincent de Paul. Han vann stora priset i historiemåleri 1840 för utförandet af prisämnet Priamos' död, och från Rom hemsände han S. Laurentius förevisande kyrkans skatter (1846). Sedan utställde han på verldsexpositionen i Paris 1855 och utförde under senare tid dels religiösa stycken, dels, efter 1870, krigstaflor, såsom Två barmhertighetssystrar (1876), Halt i en skog (1880), Tyska fångar vid

Källa: Project Runeberg ·