Sida 1034
Sparre ...
frukter hafva nämligen mycket ofta förmågan att länge hålla sig flytande. Såsom exempel kunna anföras kokosnöten och näckrosorna. Hos den förra liksom hos många af den tropiska zonens strandväxter upptages fruktens yttre del af en lös väfnad fylld af luft, som tillåter frukten att drifvas omkring af hafsströmmarna, medan den inre benhårda delen skyddar embryot mot förstöring. Deraf förklaras kokospalmens allmänna förekomst på Stilla hafvets öar. Hos näckrosorna bildas inne i frukten luftblåsor, som uppbära frukten i vattnet, tills fruktväggen ruttnat, då fröna blifva fria och sjunka till bottnen. — Spridning genom djur sker ofta så, att frön medfölja den jord, som häftar vid däggdjurs och foglars fötter. Om särskilda inrättningar finnas, äro de af två väsentligt olika slag. Bär, stenfrukter och andra köttiga frukter eller frön ätas af djur, men vanligen är fröskalet bildadt af så motståndskraftiga celler, att fröna osmälta genomgå djurens tarmkanal och på sådant sätt spridas. Andra frukter och frön äro genom hakar, hår etc. egnade att fastna i hårbeklädnaden på förbipasserande djur, der de ofta lång tid kunna blifva sittande att på detta sätt föras stora sträckor. Den vigtigaste fröspridaren är numera, i synnerhet när det gäller större områden, menniskan, och äfven vid den genom henne försiggående spridningen spelar frukternas och frönas beskaffenhet en mycket stor rol, äfven om man härvid ej kan tala om någon särskild tillpassning för spridningsändamål.
Sprinchorn, Karl Knut Sigfrid, skolman, historiker, f. i Lund d. 13 Maj 1851, student der 1871 samt filos. doktor 1879 och docent i svensk historia s. å., blef 1881 lektor i historia och svenska språket vid Vexiö högre allm. läroverk samt förordnades, med bibehållande af nämnda lektorat, till rektor 1884 vid Visby och 1886 vid Lunds högre allm. läroverk och föreståndare för den praktiska profårskursen derstädes. För forskningar besökte S. 1880 och 1881 arkiv i Holland, Belgien och Frankrike samt för pedagogiska studier Tyskland (1887 och 1897) och Österrike (1887). Han var led. af 1890–91 års komité för utarbetande af förslag till ändringar i läroverksstadgan. S. har författat bl. a. Kolonien Nya Sveriges historia (i »Hist. bibl.», V, 1878; öfvers. till engelska), Om Sveriges politiska förbindelser med Frankrike före Gustaf II Adolfs tid (derst.; VII, 1880), Om Sveriges förbindelser med Nederländerna från äldsta tider till år 1614 (i »Hist. tidskr.», V, 1885), Hvilken är den enklaste, nyttigaste och tacksammaste läroverksreformen (i »Ny sv. tidskr.», 1886) och Bidrag till Lunds allm. läroverks historia efter Skånes förening med Sverige (1896). Han har för skolbruk utgifvit handbok i dansk och norsk vitterhet (1887) och i svensk vitterhet (2 bd, 1889–90). S. är led. af Nord. oldskriftselskabet (1892).
*Springer, A. H., dog 1891.
*Springfield. 1. Staden hade 51,534 innev. 1890. — 2. Staden har nu öfver 40,000 innev. — 4. Stad i Missouri, hade 6,522 innev. 1880 och 21,850 år 1890.
Springflod. Se Tidvatten.
Sprit, sjöv. Se Spri.
Spritdrycker. Se Rusdrycker.
Spritärter. Se Ärter.
*Sproge. 2,430 har. 346 innev. (1897).
Språkljudsqvantum. Se Fonem. Suppl.
Språkrot. Se Rot, språkv.
Språktakt l. takt kallas den språkljudsqvantitet (fonem, se d. o. Suppl.), som sträcker sig fr. o. m. ett intensitetsmaximum (den s. k. hufvudtonen, se Accent I, B, 3. Suppl.) intill ett annat dylikt (eller en paus). En (språk)takt kan således icke uppvisa mer än ett intensitetsmaximum, men deremot kan den alltför väl förete flere intensitetsminima. Ett fonem, som ligger mellan två intensitetsminima, kallas tryckstafvelse, och dennas sonoritetsmaximum (d. v. s. hörbaraste ljud) kallas sjelfljud (sonant), under det att alla dess öfriga ljud kallas medljud (konsonanter). I svenskan kan en (språk)takt vara ända till 15-stafvig (eller mera), t. ex. o! (1-stafvig), hederligare (5-stafvig), öfverhofstallmästareämbetet (10-stafvig), arbetareförsäkringskomitéutlåtandena (15-stafvig). Det fonem, som ligger mellan en paus och ett intensitetsmaximum, kallas upptakt. Denna kan i svenskan vara ända till 6-stafvig (eller mera), t. ex. lekámen (1-stafvig), universitét (4-stafvig), individualitét (6-stafvig). Ad. N–n.
*Sprängämnen äro sådana fasta eller flytande kroppar, som genom stöt, antändning eller uppvärmning kunna bringas till att hastigt sönderdelas och öfvergå i gasformigt tillstånd (explodera). Den 19 Nov. 1897 utfärdades k. förordn. ang. explosiva varor. (Rättelse: Sp. 306, r. 9–10 nedifr., står panklastik bör vara panklastit)
*Spuller, E., lemnade utrikesportföljen d. 16 Mars 1890, blef 1892 senator, var d. 4 Dec. 1893–d. 22 Maj 1894 å nyo undervisningsminister, i Casimir-Periers kabinett, och dog i Sombernon (Côte d'Or) d. 23 Juli 1896.
*Spurgeon, Ch. H., dog i Mentone d. 31 Jan. 1892.
Spurt [spört], Eng., idrottst., plötslig ansträngning, förstärkt anlopp.
*Spånga. 5,055 har. 1,700 innev. (1897).
Spånga–Löfsta jernväg, normalspårig, 6 km. lång, tillhörig Stockholms stad, afsedd för transport af latrin och sopaffall från lastplatser i eller vid Stockholm till upplagsplatser vid Mälaren, öppnades d. 1 Nov. 1889 och trafikeras af Stockholm–Vesterås–Bergslagens jernvägsaktiebolag. J. L.
Spårvexel. Se Vexel.
Spårvidd. Se Jernvägar, sp. 1160–61.
*Spårvägar. Jfr Elektriska jernbanor. Suppl.
Späcksten, miner. Se Specksten.
Spänningskedja. Se Tensionskedja.
Spännkåda. Se Tuggkåda.
Spännverk. Se Bro.
Spökdjuret, zool. Se Vristdjur.
Spökgräshoppor, Phasmidae. Se Spikgräshoppor (hvilken form är oriktig).
Squalus fulgens. Se Mareld.
Squamata, zool. Se Fjällreptilier.
*Squamipennes, fjällfeniga fiskar, zool., en till ordn. Acanthopterygii (taggfeningar) hörande familj bland fiskarna, utmärkt genom den sammantryckta kroppens mycket höga och korta form och det finfjälliga öfverdraget på större delen af fenorna. Fiskarnas storlek är icke betydlig, men färgprakten dess större. Rödt, blått
Källa: Project Runeberg ·
