Sida 200
10. Tvänne sjuksängar
102
YNGLINGARNE.
»Ja, det är ju allt som behöfs... ju enklare, ju simplare.»
Axner gjorde en ännu djupare bugning för »döddoktorn».
»Men skulle man inte lägga någonting i badet?» frågade grefvinnan, som icke kunde tänka sig ett sjukbad utan kryddor.
»Jo, visst skall man lägga någonting deri,» genmälde assessorn.
»Hvad då, söta goda herr assessor?»
»Jo, barnet,» svarade Carlander tvärt och gick, följd af grefven, ut i de yttre rummen.
»Gud, hvad han är odräglig!» utlät sig grefvinnan.
»Han är den förste läkare i Stockholm,» tillade Axner.
Han tillsade ytterligare om badets snara anskaffande, föreskref kamferpulver och fläderte samt tog derefter sin hatt, för att taga afsked.
»Nej, nej... gå inte, gå inte!» bad den sjuka så innerligt, att det klack i den unge läkarens hjerta.
»Vill inte doktorn vara så god och stanna qvar!» bad äfven grefvinnan; »det skulle lugna Aurora och oss alla. . . herr doktorn ingaf oss vid första ögonblicket så mycket förtroende, så mycken tröst.»
»Jag stannar qvar så länge herrskapet önskar det,» svarade Axner och bortlade sin hatt.
»Hela natten kanske?» frågade hennes nåd med utomordentlig glädje.
»Ja, hela natten.»
»Ack, hvad det var lyckligt!» utropade den unga patienten med ett leende, möjligt endast hos ett barn eller en engel; »jag skall taga in så ordentligt, hur illa det än smakar.»
Den förnäma sköna damen tryckte läkarens hand med en häftighët, som kanske skulle hafva bortkollrat honom, om ej hans skönare barndomsminne i denna stund tagit alla hans tankar och känslor i besittning.
Axner satte sig invid sängen och slöt den unga flickans hand i sin. Grefven inträdde i sängkammaren och uttryckte likaledes sin synnerliga förbindelse för den unge mannens godhet att hela natten vilja vaka öfver deras älskling.
Axners blick, när den ej hvilade på den sköna sjuklingen, öfverför forskande det högadliga parets ansigten och
Källa: Project Runeberg ·
