Sida 333
21. Furstinnan
af alla möjliga slag, pistoler och bössor efter nyaste engelska modell, skarpslipade ryska huggvärjor af svenskt jern, kossackpikar frän Dons strand, cirkassiska svärd och damaskerade persiska sablar. Här och hvar mellan dessa krigets och dödens hotande instrument framglindrar den spensliga floretten med sin knapp af stop-padt rödt marokin och sitt förgylda fäste. I detta kabinett ser man tvänne unga män, begge i morgonrockar af purpurröd sammet och med rökmössor af samma tyg, öfverlastade af guldbroderier. Den ene af dessa herrar intager den höga mahognydivanen, på hvars gungande sidenbeklädda ressortdynor han makligt utsträcker sina lemmar, under det hans läppar begärligt omsluta den ihåliga bernstenskulan, som fulländar en väl konditionerad tobakspipa. Det är »den vackre doktorn» läsaren der återfinner. Den andre mäter med stora steg fram och tillbaka den turkiska matta, som helt och hållet betäcker kabinettets golf. Det är en hög, atletisk figur, med det skönaste manliga ansigte och en furstes befallande hållning. I honom igenkänner läsaren claristernas generalissimus i striden i Sista styfverns trappor, artillerisergeanten, hvars knoppande fältmarskalksstaf på Kungsholmen krossades mot muraren Storks jättekropp, dagdrifvaren på Stockholms gator, flyktingen i Bellevue park samt slutligen professorn och öfverläraren för det östra kejsardömets samtliga fäkt- och gymnastikskolor.
»Du må säga hvad du vill,» yttrade den rörlige atleten, »jag har andras och egen erfarenhet framför mig till stöd för mitt påstående. . . Som barn och ynglingar ha vi munnarne fulla af frihet och oberoende, ty vi gå icke, vi springa icke, vi flyga, bror, och vilja inte veta af något fotfäste på jorden ... Så komma åren, rycka bort en och
Källa: Project Runeberg ·
