Sida 334
21. Furstinnan
334
laulta.
annan fjäder ur vingarne, och det bär slutligen ner till den jord, som vi icke hafva rättighet att lemna förrän döden ger signal till den naturliga himmelsfärden . . . Stående sålunda på jorden, hvad har man väl annat att göra, än se till att man icke faller?... Man börjar med att rätta sig efter omständigheterna, så lumpna de ibland än förefalla oss, och vänjer sig slutligen att dyrka dem, liksom egypterna fordom dyrkade oxar, kattor, med mera dylikt af det lägre djurriket. . . och förtjena de ej hela vår dyrkan? ... Ar det ej omständigheterna vi hafva att tacka för allt, för guldet i vår byrå, steken på vårt bord, myrten vid vårt bröst och lagern kring vår hjessa?»
»Aldrig trodde jag, att omständigheterna skulle göra dig till en så äkta ryss, som du nu verkligen synes vara... du har till och med glömt, att du är född i Sverige.»
»Nej, Axner, jag är icke ryss, icke heller svensk, lika litet som engelsman eller fransos . .. jag är kosmopolit, för att derigenom samla grundstenar för min egoism, ty egoister och avtokrater blifva vi alla, om vi få lefva. .. Den stackars Hök lefde visst för ideer, han, men hvad hade han för det?.. . Tala aldrig om Sverige, bror, ty hade jag der dröjt qvar, vore jag för längese'n en tiggare . . . och hvad skall man väl för öfrigt säga om ett land om hvilket Fredrik den store sagt, att det i sekler arbetat på sin undergång, utan att ännu hafva lyckats deruti, hvilket han ansåg för vårt lands största märkvärdigh et 1»
»Men vittnar ej just detta för kraften hos den kärna, hvilken, oaktadt alla skalets bristfälligheter, likväl ännu har förmåga att skydda sig sjelf?»
»Bara en fras, min vän I ... Är det kanske ej i Sverige som odågorna sitta vid styret, medan dugligheten, lik en utsvulten spindel, smyger utefter väggarna i de förras förmak? . . . Ack, min bror, du kom först i går afton till Ryssland, men får du vara här något längre, så skall du inse, att här förstår man värdera och uppleta förmågan och talangen. . . Betrakta denna härliga stad och detta stora, mäktiga rike, som på den obetydliga tidrymden af omkring etthundratrettio år uppvuxit till en makt, jemförlig endast med det gamla Rom... hvar annorstädes upptäcker du motsvarigheten till det djupa förstånd, som leder detta lands öden?»
»Den djupa politik, ville du säga.»
Källa: Project Runeberg ·
