Sida 321
20. Stenkorset och blomsterkransen
stenkors med namnet G. Hök i svarta bokstäfver och en stor frisk krans af sippor, vårens förstlingar, hängande deröfver. Han öfver-raskades med skäl, ty han var säker på, att Höks slägtingar, för hvilka den dödes yttersta vilja var helig, icke hade upprest detta kors.
Doktorn stod nu framför sin väns graf, undrande som bäst öfver upphofvet till grafvården, då hans funderingar stördes af följande kända sång, sjungen med hes basstämma icke långt ifrån Höks graf:
»Ingen, ingen hvila! Tunga spade ila I Allt har jag af dig. Fattiga och rika samlas alla lika dock en gång hos mig.»
Axner vände sig om och blef varse öfre hälften af dödgräfvaren, hvilken var sysselsatt med öppnande af en ny graf. Doktorn närmade sig honom, för att möjligen af denne erhålla någon upplysning om grafvårdens tillkomst.
»Akta sig, herre!» ropade dödgräfvaren; »gå inte för nära, för mullen är våt... det är så mycket vatten i grafvarne vid den här tiden på året. . . sofver man sött, så
Flickan i Stadsgården. 21
Källa: Project Runeberg ·
