Sida 238
13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
»Rädda mig! Rädda mig!» hördes samma röst; »kläderna dra ner mig i djupet!»
»Befall din själ i Guds hand, ty du måste dö!» svarade Axner med dof stämma.
»Nej, nej, nåd, nåd!» bönfölls nedanför båten så klagande, att det genomskar Axners hjerta.
»I nio år har du förföljt mig ... traktat efter mitt lif.»
»Nåd!»
»Återgifven åt lifvet, skulle du ytterligare förfölja mig.»
»Nåd, nåd!»
»Du skall dö ... dö i din synd, ty du har aldrig velat veta, hvad ånger och försoning äro ... din död, olycklige, är en vinst för lifvet.»
»Barmhertighet!»
»När utöfvade du barmhertighet mot dem, som omgåfvo dig? ... Gud, som räknat din arma hustrus tårar, har äfven räknat de lidanden, du beredt henne.»
»Jag är en usling ... men jag vill inte dö ... jag kan inte dö!»
»Du vill inte dö, men du får inte lefva! ... Du ligger i den graf, du öppnat för mig.»
»Store Gud, haf misskund med mig!»
»Du anropar honom för sent ... han hör dig icke mer!»
»Gud! Gud!»
»Djefvulen har du anropat under hela ditt lif ... hvarför vänder du dig icke nu med dina böner till honom?»
»Min arm domnar ... jag förmår inte längre ... oh!»
»Inom några ögonblick hafva dina kroppsliga plågor upphört ... din odödliga själs qval skola aldrig upphöra.»
»I vår Frälsares namn! Vid korsets död ...»
»När nämnde du din Frälsares namn? ... När trodde du på korsets död?»
»Herre, nådige herre! Jag sjunker ... räck mig handen till hjelp!»
»En gång räckte jag dig denna hand ... du ville sönderslita den mellan dina tänder.»
»Hu, jag var en bof ... handen ... handen! ...»
»För att draga mig ner med dig i djupet ... nej, du måste dö! ...»
»Jag vill bli en annan menniska. .. jag vill tjena er som en hund ... dö som en hund vid edra fötter!»
Källa: Project Runeberg ·
