Sida 294
17. »Lilla Lalla.»
294
j.aura.
Generalens ögon fuktades. Axner såg in i dessa ögon, hvilkas ursprungligen hvita emalj gulnat af ålder och strapatser, men pupillen glänste ännu så klar och blå. Axner betraktade den nästan med religiös vördnad, ty han såg deruti aftonrodnaden af den dag, hvars morgon han en gång sett och hvarom han sedan drömt beständigt.
»Det var en egen historia, det der,» sade generalen, »och man skulle kunna skrifva en hel roman derom . . . men, för fan, ni har ju redan skrifvit en .. . satan så lustig ... läste den hos min bror redan för flere år se'n . . . kunde dock inte ana, att flickan min var hjeltinnan deruti... jaså, ni heter Adolf, ni, herr doktor... det var för topprasande roligt! . . . Adolfs och Lallas märkvärdiga öden, eller hur var det?»
Axner satt som på nålar och sökte sticka emellan med ett:
»Men så säg då i Guds namn, herr general, hvem som ...»
»Och ni som misstänkte, att min bror och svägerska hade sina får med på den marknaden,» afbröt ånyo generalen med en skrattsalva, som liknade skramlet af en lavett, »och att min brorsdotter var den der flickan . . . men det är rätt och billigt, att jag befriar dem från denna misstanke ... de ha nog beskärmat sig deröfver . . . hvar och en sitt, och dermed blir allt godt och väl igen . . . Jag skall berätta herrn allt det der. . . det må fritt gå in genom ena örat och ut genom det andra, bara det inte blir rotvis åt höger eller åt venster neråt till läpparne, att defilera för allas ögon, som jag just inte har lust för.. . men ni är en hederlig man, herr doktor, och derför har jag förtroende till er . . . för resten ingenting ovanligt. . . ingenting annat än verldens gamla visa.»
Axner tryckte den originelle, öppenhjertige mannens hand och andades lättare, sedan han fått löfte om upplösningen på den gåta, hvarmed han så länge bråkat sin hjerna.
»En sommar för aderton år se'n,» började nu generalen, »reste jag öfver till Sverige på min brors bröllop . . . min unga svägerska förde med sig hvarjehanda godt i boet, men det bästa af allt, åtminstone i mitt tycke, var hennes kammarjungfru, en flicka med ögon som damascheradt stål och ett hår, som i tjocka lockar föll ut på begge sidorna
Källa: Project Runeberg ·
