Sida 336
21. Furstinnan
336
laulta.
»Ser du, Pauli, du gör genast tacksamheten till ett undantag. . . börjar du väl med en dygd, så komma snart alla de öfriga efter.»
»Tacksamheten är ingen dygd,» svarade Pauli; »den är en skyldighet, en skuld, och sina skulder måste man alltid betala.»
»Att utöfva en dygd är visserligen en skyldighet, men som denna skyldighet efter syndafallet blifvit förenad med alltför många svårigheter och uppoffringar, så har den allt mer blifvit en sällsynthet... det är just sällsyntheten som adlat våra skyldigheter till dygder, liksom den bestämmer de ädla metallernas värde.»
»Du kan visserligen ha rätt, men ...»
»Skulle du kunna draga svärdet mot det fädernesland, du nu föraktar?»
»Nej . . . men vore jag född ryss och boende i Sverige, skulle jag lika litet kunna förmå mig att marschera mot Ryssland.»
»Men om en hvälfning timade i detta land för frihetens och upplysningens heliga sak, skulle du, i spetsen för Dons kossacker, trampa frihetens fana under dina fötter?»
»Nej, nej! . . . Men tyst, tyst, i himlens namnl»
»Du vördar tacksamhetens dygd ... du älskar frihet och fosterland . . . Gustaf Pauli blir aldrig ryss, om man också öfverhöljde honom med moskoviternas alla hederstecken.»
Pauli tog plats på drvanen bredvid sin vän och tryckte lians hand med värma.
»Emellertid gläder det mig innerligt,» sade Axner, »att få vara vittne till ditt välstånd ... du är värd det, ty du dukade ej under för bekymren och nöden, som förr förföljde dig... jag tror, att du skall bära din lycka lika väl, som du burit din olycka.»
»Min lycka!» svarade Pauli något bittert; »är du då så säker på, att jag är lycklig?»
»Du har pengar mer än du behöfver?»
»Ja.»
»Du bor som en knes?»
»Ja.»
»Du nekar dig ingenting?»
»Nej.»
»Du är ansedd och aktad af alla?»
»Ja, min vän!»
Källa: Project Runeberg ·
