Romaner 5. Flickan i Stadsgården

350

laulta.

Men ingen välsignelse, ingen frid syntes hvila öfver den stora grafven. Högt deröfver tyckte han sig upptäcka skuggan af en jernhand, som med örnklor till fingrar grep öfver allt, hvad inunder làg. Men ju mer han betraktade skuggan af denna hand och ju starkare solen brände derpå, desto tunnare blef handen, och i den mån den förtunnades, antog . den en skärare färg. När nu den skära handen sträckte sig öfver det blå fästet, som korsades af solens strålar, var det som såge han en engels hand, hållande en himmelsbred blågul fana mellan sina fingrar. Handen med fanan närmade sig Petersburgs fästning, som med sina qvaderstensvallar och sin förgyida tornspira simmade på Nevas vatten. Inom ett ögonblick satt på spiran den blågula fanan, och den stora grafstenen öppnade sig, och gossar blå med fäderns- anda stego ur djupet. Till engelns hand slöt sig småningom det öfriga af dess gestalt, och när den vardt fullkomnad, såg drömmaren i dess gyllene lockar och blå ögon en bild, liknande den han bar i sitt hjerta, och sålunda upplöstes hans dåraktiga patriotism i hans lika dåraktiga kärlek.

Icke långt ifrån doktorn stod Anders Stork, betraktande floden, som lekte bland pontonerna.

Neva leker så lagom ibland, ty denna flod, hvilken sommartiden från Ladogasjön tillför Petersburg så många millioner i guld och varor, blir fruktansvärd, när hösten och dagjemningen med sina sydveststormar nalkas. Då sväller Neva högt öfver sina bräddar och gatorna i de lägre stadsdelarne ligga under vatten; då flyr folket från gator och torg, från de nedre våningarna; allt är elände, jämmer och förstörelse. Neva, för att uttrycka oss med Bahr, »är för Petersburg som gudomen i indiska mytologien, på samma gång Skaparen, Uppehållaren och Förstöraren». *

Men ehuru dessa vågor nu flöto så lugna, att solen i dem kunde skåda sin bild klar och obruten, förskräcktes likväl Stork, ty han närmade sig sin husbonde med blekt, förstördt ansigte.

»Herre! Se, sel» ropade han, i det hans darrande hand visade ner på floden.

* Den största öfversvämningen var den 7 november 1824, dä Petersburg hotades med fullkomlig förstöring. Vattnet hade denna dag en höjd af 13 fot 4 tum öfver sin vanliga ståndpunkt.