Sida 355
21. Furstinnan
fulistinjtan.
355
Sommaraftonen blandade sitt rika guld med tempelkupolernas samt öfvergöt trottoarerna och kajerna med sina lätta skuggor.
Utanför porten till Paulis hus stod furst Urusofs ekipage, och en lång, prydlig betjent i det furstliga livreet stod med ena handen på den öppnade vagnsdörren, under det han med den andra nedfälde det med turkiskt mattyg fodrade fotsteget.
Storks jättegestalt stod några alnar derifrån, med armarne öfver bröstet och ögonen på vagnen.
Trenne herrar, med ansigten glödande af slukade drufvors blod, visade sig i porten. Den förste af dem, en mager, medelålders man, med vladimirsorden i knapphålet, lade med en förnäm åtbörd armen på betjentens axel, men satte ena foten med sådan osäkerhet på trappsteget, att han utan tvifvel fallit i gatan, derest ej betjenten hjelpt honom till rätta.
»Ja, Adolf,» hviskade Pauli till Axner, sväfvande på målet lika mycket af känslans som af vinets rus, »säg henne att.. . att jag ända se'n hennes ... hennes ankomst till Peters . . . Petersburg och . .. under hela vintern inte gjort något annat än . . . än tänkt. . . och att jag ... att jag . . . lider ... trånar ... att jag ... att jag .. . nej... nej, bror lilla ... än ett ord, br . .. bror lilla I»
Axner slet sig ifrån den druckne värden och sprang upp i vagnen, hvars dörr betjenten derefter tillslog och intog med ett enda skutt sin plats bakpå. I detsamma kuskens pisksmäll gaf den efterlängtade signalen åt de furstliga snöhvita hästarne, som länge stampat och fradgat af otålighet, hoppade Stork upp bakpå vagnen och stälde sig bredvid betjenten. Denne, som var fransman, gaf till en fransysk ed och ville knuffa ner den oväntade usurpatorn af en rättighet, som nu för tillfället vore hans allena; men Stork lade sin ena arm om fransmannens lif, så att, huru denne än sprattlade med benen, förmådde han -'likväl knappast röra en enda lem af den öfriga kroppen. Folk, som mötte det furstliga ekipaget, stannade och vände sig om, uttryckande sin förvåning öfver de tvänne betjenternas disharmoni sins emellan hvad kroppsbildningen och livreet beträffade, men derjemte sin beundran öfver den harmoni, som, att sluta af den broderliga omarmningen, syntes råda på baksätet.
Källa: Project Runeberg ·
