Sida 357
21. Furstinnan
fulistinjtan.
357
bakom fåtöljen visade sig tvänne betjenter, orörliga som bildstoder.
Vid ßiischings och den svenske läkarens inträde slog fursten upp ögonen och betraktade den främmande, som, utan att deltaga i de andras kruserliga och slafviska vördnadsbetygelser, genast fäste en stadig, forskande blick på den sjukes ansigte, ty han var redan inne i sitt kall. Det var icke mer en rik, mäktig man, ättlingen af en tatarisk konungaslägt, som låg framför honom; icke heller tänkte han på att denne man, ehuru utan att sjelf veta det, skingrat hans ljufvaste ungdomsdröm och tillintetgjort hans skönaste förhoppningar; det var blott en lidande, djupt lidande varelse han hade för sina ögon, ingenting mer och ingenting mindre.
Furstens dystra ansigte ljusnade. Ack, en ny läkare eller ett nytt medikament är en ny stjerna i den sjukes natt! Sjukbädden är hoppets och hopplöshetens syskonsäng.
Vi vilja icke trötta läsaren med prosaiska dialoger mellan patient och läkare, i synnerhet när de äro så långa som de hvilka vid detta tillfälle fördes. Nog af, när Axner efter en timmes förlopp lemnade furstens sängkammare, hade denne med kropp och själ öfverlemnat sig i hans händer, till de öfriga läkarnes synnerliga förargelse och harm, hvilka, inom sig erkännande den unge svenskens öfverlägsenhet så väl i omdöme som kunskaper, likväl icke gerna med likgiltighet kunde se sig öfverflyglade af en ung man, som visserligen hade polisonger, men icke skägg på hakan, och som, hvilket var det värsta, icke hade mer i knapphålet än det svarta silke, som skräddaren ditsytt, utan ordenskapitel och dubbning. Axner iakttog visserligen all försigtighet mot de ryska vetenskapsmännen, ty han beprisade högligen deras ordinationer; men som han icke desto mindre ordinerade helt andra medikament och föreskref en helt annan behandling än dessa herrar funnit för godt att använda, så hatade de honom redan af uppriktigaste hjerta.
Patienten hade deremot, såsom nämdes, fattat det fullkomligaste förtroende till främlingen. Aldrig tillförene hade han hört en läkare så noga göra sig underrättad om de obetydligaste detaljer af en kronisk åkomma; aldrig hade ban sett någon läkare gifva sig ro att författa en hel historik öfver patientens hela fysiska lif, hvaruti inbegrepos icke allenast sjelfva sjukdomen till rot och tillväxt, utan
Källa: Project Runeberg ·
