Sida 627
En utfärd till fronten vid Lille
619 Klang! Was fur Flaschen sollen Aus unserm Korb, dem ubervollen, Leer in das Oras hinrollen, Und merke, welch ein Duft so rein! Dein Mittagswein Quillt aus dem Kruge helle Im Friihlingsschein! Weile an dieser Quelle Hör unsers Waldhorns Klang, Nymphlein! Ja, Waldhorns Klang, Nymphlein! Och han sjöng en oändligt frisk och medryckande soldatvisa, vars ord jag misstänker att han själv hopfogat, men melodien var vår välkända trall till »Där gingo tre jäntor i solen»; och i refrängen, tr-arållalalalå, instämde alla de tyska officerarna med en kläm, så dånande vild, att ljusmanschetterna skramlade och det sjöng i de franska kakelugnsluckorna. Och Cleving kunde också sjunga Mandelay på en mycket vackrare och högtidligare melodi än den engelska och med andra ord än Kiplings. »Men jag måste ha pianoackompanjemang,» förklarade han. Hertigen tryckte på en knapp, en ordonnans trädde in: »Skaffa hit ett piano!» — »Ja wohl, Hoheit.» Efter en kvart slogos dörrarna upp och in stövlade fyra jättelika soldater, knogande på ett piano. »Var ha de hittat den där möbeln?» frågade jag. »Ja, de ha väl snokat reda på den i något grannhus,» svarade hertigen. Och så ljöd Mandelay obeskrivligt längtansfull och drömmande och med en tjusande refräng »bei den alten Tempeltoren». Så förflöt vår kväll. Tiden smög omärkligt förbi
Källa: Project Runeberg ·
