Sida 671
Skyttegravar
661 och föra oss in i ett litet enkelt hus. Här kommer han emot oss, general von Winckler, och hälsar oss välkomna. En kraftfullt byggd krigaregestalt, ett vackert huvud med utpräglade, väderbitna, vänliga drag, stålgrått hår och mörka, vårdade mustascher. Vi gå genast till bords. Det hade varit synd att kalla stämningen högtidlig eller tung. Från första minuten var ett lika livligt som intressant samtal i full gång. Gladare officerare får man leta efter — och ändå hade de varit i arbete sedan daggryningen och hade rättighet att känna en trötthet, varav dock icke ett spår kunde märkas. Där satt bland andra generalöverläkaren doktor Reichard, som hade mycket att förtälja om sina erfarenheter bland de sårade. Där satt också en ung löjtnant, som i natt för första gången i sitt liv skulle ut till tjänstgöring i en skyttegrav, detta egendomliga försvarsmedel, som för så många blir en verklig grav. Men om man tror att denne yngling därför var allvarlig och tystlåten, så bedrar man sig. Han skämtade, skrattade och pratade lika tappert som de andra. Han gladde sig över att få komma längst fram i faran. Han åt sitt mål, drack sitt vin och rökte sina cigarretter utan att ägna en tanke åt den kyla och förknappning som väntade honom längre fram på natten. I själva verket är man levande begraven för en tid, då man får sin post i en mot fienden framskjuten infanteriställning. Just i natt skulle avlösning äga rum i en stridsgrupp strax väster om byn Monchy-au-Bois, på något över sju kilometers avstånd från Boiry. Här utgjordes passet av 48 timmar. De avdelningar, som hållit
Källa: Project Runeberg ·
