Från fronten i väster september-november 1914

662 ut så länge, gå därefter tillbaka i reservställningar för att vila, sova och få varm mat. Väl hade jag sett en massa tomma skyttegravar i ,Belgien, men nog hade det varit intressantare att se hur soldaterna leva i dem. Ett yttrande av mig i den riktningen kom generalen att på det bestämdaste avråda mig från hans stridsställningar. Det vore också ett för stort ansvar för honom att hava släppt mig dit. Vid Monchy ligga de främsta tyska skyttevärnen nämligen på blott 80 meters avstånd från de franska även om de sedan mot norr och söder åter avlägsna sig från varandra. Avlösningen kan och får endast ske på natten, när mörkret är som djupast. Men i natt rådde klart månsken, och nejden var stilla och tyst. Klockan var elva — kanske man icke skulle kunna tänka på något byte förrän efter fyra eller fem timmar. Även om tyskarna kommo smygande som leoparder i gräset, skulle fransmännen se dem som vålnader och skuggor. Det minsta prassel skulle kunna nå deras öron, om de lyssnade med återhållen andedräkt. Och fransmännen lyssna om nätterna. De äro påpassliga och vaksamma. Och blir man upptäckt, innan man är framme bakom sin jordhög och hinner att slinka ned i dess skydd, så har man gevärselden över sig. Den största faran ligger dock i de franska strids- och spaningspatruller, som, väl förtrogna med terrängen, äro ute och snoka, så fort mörkret faller på. Nu, denna sista oktobernatt, ansågs det omöjligt att verkställa avlösning på vanligt sätt. Blott en eller ett par karlar kunde få krypa fram åt gången. Då intet månsken råder eller då nejden är insvept i dimma, kan man utan fara gå i sluten ordning. Men