Från fronten i väster september-november 1914

664 Då kan en av hans kamrater därnere lämna sin plats och med iakttagande av samma försiktighetsmått krypa tillbaka till de skyddsvärn bakom skyttegravarna, där han får sin varma soppa, och där han sedan får sova, sova, sova som en död. Den nykomne har 48 dryga timmar framför sig. På natten eller i dimma måste han och hans kamrater hålla sig vakna, ty då är faran för överfall störst. En och annan kan väl få lov att slumra till ett tag, men det finns alltid gott om spanare, som icke få sova om livet är dem kärt. Om dagen kan flertalet vila i sina täckta rum under bröstvärnet, men även då stå alltid särskilt uttagna karlar på helspänn. De hava var sin sektion av stridsfältet att svara för. Och där får icke ett liv finnas, utan att man vet om det. Det är dels rörelser, dels olämpligt i förhållande till bakgrunden placerade silhuetter som för spanaren förråda att han har med en fiende att göra. Klumpighet är i det verkliga kriget dömd till döden. Tyskarna försvinna som åkerråttor i terrängen. Men fransmännen hava goda ögon. I den mot fienden vettande väggen av skyttegraven, här alltså den vänstra, grävas skålformiga urholkningar eller nischer, »täckta rum», som alltid lämna skydd mot luftkrevadeld, och ofta även mot fullträffar. Men det kan hända att en granat slår ned i den östra väggen och då äro även soldaterna i nischerna förlorade. Därför gräver man också här och var ut »skyddsrum», verkliga underjordiska grottor, som ibland kunna vara så luxuöst inrättade att de ha gardiner för ingången. Utmed kammarens väggar är halm utbredd till sovplatser och icke sällan