Tillbaka Read Runeberg

Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

Originalsida 734
Originalsida 734
Originalsida 734
Originalsida 735
734–735

Sida 734

12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten

734 TELEFONEN OCH MIKROFONEN.

bindelse med en ständigt i verksamhet varande magnetinduktor, hvars ständigt vexlande strömmar gå ut på linien. Vid signaleringen utåt till anropande abonnent nedtryckes knappen E. I fall af någon anledning nämnda induktor ej vore i gång, inkopplas en för hela bordet gemensam handinduktor H genom nedtryckning af knappen Jc. Skall, efter det att sammankopplingen mellan två abonnenters linier är gjord, samtal ega rum endast genom den ena, nedtryckes endera af knapparne 5 eller s,, hvarvid motsvarande kontakt vid fjädrarna g eller gl brytes, sa att afbrott uppstår på ledningen åt andra hållet.

För de interurbana ledningarna finnas i Eikstelefonens station mindre vexelbord, hvilka hvartdera endast upptager 2 till 4 af dessa ledningar. I detta fall är nämligen en vidlyftig journalföring nödvändig, och dessa bord ha därför äfven skrifbordsform med en uppsats, hvari klaffar, jackhål m. m. äro anbragta. Genom särskilda ledningar stå dessa bord i samband med de lokala vexelborden, så att såväl den abonnent i lokalnätet, som vill beställa interurbant samtal, kan komma till dem, som äfven utifrån kommande beställningar å samtal kunna expedieras till den lokala stationen och därifrån till den begärda abonnenten. Naturligtvis äro äfven dessa mindre bord försedda med mikrofon och hörtelefon äfvensom med knappar för signalering in till lokala stationen samt med vanlig Morsenyckel för anrop af stationer å de interurbana linierna.

Det bör slutligen nämnas, att vid den beskrifna stationen begagnas åskledare af kol, hvardera för 100 dubbellinier, där ledningarna stå i förbindelse med en kolskifva af 8 X 40 qv.-mm. yta, hvilken ligger på något afstånd från en långs hela åskledaren gående kolskifva, hvilken är förenad med jorden.

369. Luftledningar. - I de flesta fall har man vid telefonanläggningar gjort bruk af enkla ledningar inom städerna och äfven for kortare landsledningar. Återledningen sker då genom jorden. Numera har man dock allt mer börjat öfvergå till dubbla ledningar, och dessa äro, såsom vi något längre fram skola visa, nödvändiga, så snart telefoneringen skall försiggå på något ansenligare sträckor. I Stockholm har man till en början användt enkla luftledningar, men numera öfvergått till dels i gatorna anbragta kablar, dels dubbla luftledningar och dels luftkablar. Det ar endast härigenom möjligt att öfvervinna de störningar af olika slag, hvilka utöfva ett så oangenämt inflytande vid telefoneringen. Visserligen skulle man med en enda ledning, som vore särdeles väl isolerad, så att märkbar afledning icke egde rum, kunna telefonera på tämligen stort afstånd, i synnerhet om tråden är af koppar, men vanligen finnes det en knippa ledningar i hvarandras närhet

Källa: Project Runeberg ·