Sida 735
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
LUFTLEDNINGAR. 735
och för öfrigt inverka i närheten varande telegraf ledningar; jordledningar från starkströmsanläggningar, särskildt elektriska järnvägar, utöfva äfven stundom inflytande. I så fall är det endast möjligt, att genom metallisk ledning och återledning uppnå tillräcklig trygghet för telefoneringen.
Vid de första stora telefonanläggningar, som i Sverige utfördes af Allmänna telefonbolaget, användes för de yttre ledningarna galvaniserad järntråd af 2 mm. diameter inom hufvudstaden samt 3 mm. för landsledningar. Men de stora trådknipporna i staden blefvo så tunga och vanprydande, att man sedermera ersatt dem med fosforbronstråd af l mm. diameter. För landsledningar begagnas dels galvaniserad järntråd af 3 å 4 mm. diameter, dels 2 mm. koppartråd och dels 2 mm. brons-tråd äfvensom bimetallisk tråd, nämligen ståltråd, som är beklädd med ett öfverdrag af koppar af 1,9 mm. diameter. Den bimetalliska tråden har man dock åter frångått.
Luftledningarna i städerna anbringas hos oss och äfven i andra Europas länder nästan alltid på stativ, fästen eller galgar å hustaken. Vid de nyare af Allmänna telefonbolaget utförda anläggningarna äro dessa stativ byggda af U-järn. Lands ledningarna äro lagda på isolatorer, hvilande på furustolpar, hvilkas nedre del impregnerats med kopparvitriol.
Bikstelefonens första vidsträckta interurbana ledningar äro utförda af nära ren koppartråd med 3 mm. diameter för de längre och 2,5 mm. för de kortare ledningarna. De nyare ledningarna äro af brons med 80 proc. ledningsförmåga och 50 kg. hållfasthet per qv.-mm., med en i förhållande till det ökade motståndet större tvärskärning. Telefontrådarne äro i allmänhet uppsatta på samma stolpar, som uppbära telegrafledningarna. För att hindra inflytande från andra ledningar anbringas, såsom vi skola något längre fram närmare förklara, de båda till samma dubbelledning hörande trådarna i spiral, så att de vrida sig ett helt hvarf om hvarandra på fyra i följd varande spännvidder mellan stolparne. De verkningar, som utifrån utöfvas på ena ledningen, upphäfves då af motsatta verkningar på den andra.
När två par dubbelledningar föras på samma stolpar, anbringas de på dessa vid hörnen af en qvadrat, så att de trådar, hvilka tillhöra samma strömkrets, komma vid de motsatta hörnen.
När telefonnätet i en stad innehåller enkla linier, kan det icke omedelbart sättas i förbindelse med den dubbla långa telefonlinjen. Man kan dock undvika denna svårighet genom en af Bennett i England år 1881 angifven metod, som sedermera på olika sätt tillämpats i flera länder. Fig. 427 antyder schematiskt densamma. Vid båda ändarne slutar den långa
Källa: Project Runeberg ·
