Sida 740
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
740 TELEFONEN OCH MIKROFONEN.
ligare, guttaperchabeklädnad samt blymantel jämte grofva ståltrådar, så formade, att de bilda ett stadigt omhölje. *)
371. Ljudets öfverföring mellan telefonledningar och andra elektriska ledningar. - Om flera telefonledningar äro i hvarandras närhet eller om andra elektriska ledningar, t. ex. telegraftrådar, finnas i grannskapet, framkalla de elektriska vågor, hvilka alstras i en af dessa motsvarande vågor i de öfriga, och om icke särskilda åtgärder vidtagas kommer det ljud, som elektriskt fortplantas genom en ledning, att mer eller mindre blifva hörbart i andra ledningars telefoner. Detta är en allmänt bekant omständighet, och man tillskrifves den induktionen, vare sig den elektro-dynamiska eller den elektrostatiska, såsom vi senare skola närmare angifva.
Förf. har redan för några år sedan å Tekniska Högskolan anstalt försök för att öfvertyga sig om huruvida verkligen induktionen mellan två på något större afstånd varande ledningar kan framkalla hörbara ljud. Yi skola här anföra några af dessa försök. De båda väl isolerade ledningarna af koppartråd uppspändes parallela på 37 m. längd. Den primära var i förbindelse med två Ericssons mikrofoner, den sekundära med två hörtelefoner, så att ljudet kunde uppfattas med båda öronen. Till en början voro trådarna tätt sammanlagda. Flera ord, äfvensom ljud frambragta med orgelpipa eller trumpet genom den primära ledningen, hördes tydligt jämväl i den sekundära, andra ord svagare eller knappt märkbart i denna. Aflägsnades ledningarna till 2 cm. afstånd, blef icke någon märkbar skilnad, utan ljudet hördes i den sekundära ledningen nästan lika väl som i förra fallet. Förminskades med bibehållande af 2 cm. afstånd den längd trådarna följde hvarandra till hälften af den ursprungliga, hördes ljudet visserligen svagare, men orden nästan tydligare artikulerade. Om man förminskade nämnda längd till en fjärdedel af den ursprungliga, blef ljudet mycket svagt, men dock tydligt artikuleradt. Aflägsnades slutligen ledningarna så, att på f af deras hela längd afståndet mellan dem var 2,6 m. och på J däraf 1,3 m., kunde ännu ett, ehuru ytterst svagt ljud, iakttagas. - Det visade sig jämväl att när 37 m. längd bibehölls, men afståndet ökades från 2 cm. till 10 och 20 cm., och ytterligare till 112 cm., så försvagades visserligen ljudet, men hördes nästan bättre artikuleradt än då trådarne voro närmare hvarandra. - Vidare undersöktes det inflytande i ledningarna anbragta motstånd utöfvade. Om afståndet var 10 cm., kunde ljudet ännu, ehuru svagare, förnimmas, med 2,000 å 3,000 ohm förökadt motstånd i den
*) Se vidare Teknisk Tidskrift, 1893, N:o 2.
Källa: Project Runeberg ·
