Sida 742
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
742
TELEFONEN OCH MIKROFONEN.
Derivation genom jordledning har således icke vid ofvan anförda försök utöfvat inflytande.
Dessa försök visa, att induktion kan göra sig märkbar ännu på några meters afstånd, äfven om trådarna fqlja hvarandra en tämligen ringa längd. Det är därför att förmoda, att då denna längd är betydande, induktionens verkan kan utsträcka sig till stora afstånd. Preece har äfven funnit, att detta är händelsen, och han har offentliggjort åtskilliga hithörande anmärkningsvärda fakta. Så t. ex. har "Post-Office" i London telegrafkablar, nedlagda i ett järnrör i Gray's Inn Road. På hustaken, 24 m. öfver dessa kablar, funnos flera telefontrådar fastade. De genom telegraftrådarne sända signalerna kunde äfven iakttagas i telefonen. Yid de försök Preece på grund häraf anstälde, fann han, att dylika störningar kunde sträcka sig på 900 m. afstånd, ja vid två parallela telegraflinier på icke mindre än 17 kilometer. Men till och med på 65 kilometer gjordes liknande iakttagelser: ljud, frambragta vid en ledning i Newcastle kunde urskiljas i en därmed parallel ledning i Gretna, utan att någon tråd förenade dessa ställen. Man öfver-tygade sig om, att jordledning icke hade med saken att skaffa, utan sannolikt är det induktionen, som här är verksam.
Man får dock icke föreställa sig, att telegraf- och telefonhemligheten härmed är gifven fullkomligt till spillo. I allmänhet är det ett så stort antal telegrafiska och telefoniska meddelanden, som samtidigt i närbelägna trådar öfverföres, att man icke kan annat än undantagsvis genom induktionen bestämdt urskilja depescherna eller samtalen. Dessutom eger man medel att förminska eller till och med väsentligen upphäfva induktionens inflytande. Vi återkomma härtill i fråga om tele-fonering på längre afstånd och vilja nu blott anmärka, att man, såsom vi redan ofvan anmärkt, bäst vinner syftet genom att använda dubbla linier, således utan jordledning, på så sätt anordnade, att den inverkan genom induktion den ena linien röner upphäfves genom den motsatta inverkan, som på den andra linien utöfvas.
Äfven mellan underhafskablar på 800 m. afstånd har man funnit att företeelser, likartade med de nu anförda, gifva sig till känna.
Det synes af hvad som nu blifvit anfördt, att den ifrågavarande företeelsen har sitt upphof i antingen den dynamiska (äfven benämnd den magneto-elektriska) induktionen eller den statiska induktionen. Ett bland de ofvan omtalade försöken, hvilket visar, att ljudet kan genom induktion öfverföras, äfven om den sekundära ledningen är afbruten, antyder att den statiska induktionen medverkar. Ännu bestämdare framgår detta af de undersökningar J. J. Carty i New-York anställt, och
Källa: Project Runeberg ·
