Sida 743
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
LJUDETS ÖFVERFÖRING MELLAN ELEKTRISKA LEDNINGAR. 743
som han år 1889 och 1891 offentliggjort, och af hvilka han drager den slutsats, att det nästan uteslutande är den elektrostatiska induktionen, som är verksam i fråga om ljudets öfverförande mellan telefonlinier. Det framgår nämligen af försöken, att om två telefonlinier löpa parallelt på ett litet afstånd, och den ena af dem är i verksamhet, så gifves det vissa punkter å den andra linien, vid hvilka en införd telefon icke angifver något ljud, under det att ljudet tydligt höres vid andra ställen däraf, hvilket skulle bero på att neutralpunkterna utgöra gränsen mellan två urladdningar i motsatta riktningar. Ännu tydligare framgår induktionens elektrostatiska beskaffenhet af ett försök, hvartill fig. 431 lämnar schemat. L± är den primära telefon-
FlG. 431.
linien, L2 L3 en dubbelledning med införda hörtelefoner vid båda dess ändar, i4 en yttre tråd, som förenas med L1 genom en tvärförening w. L^ och L± äro på 13 mm. afstånd från resp. L2 och L3, hvilkas afstånd sinsemellan är 90 cm. Sätter man mikrofonen uti linien Ll i verksamhet, alstras därigenom icke något hörbart ljud i de båda telefonerna, men om w af-brytes, öfverföres ljudet till L2 och L3. Detta skulle bero på att L i och L± ega samma potential, när de äro förenade med en ledning och således verka, med lika kraft på Z>2 och Z3.
Yid några af A. E. Kennély gjorda beräkningar med anledning af ett bland Cartys försök, erhölls, att den störning, som den elektrostatiska verkan i detta fall föranledde, var c:a tjugu gånger så stor som den, hvilken härrörde af den elektro-dynamiska verkan.
Ehuru jordledningar icke utöfvat inflytande under ofvan anförda förhållanden, gifves det andra fall, då de föranleda väsentliga störningar vid telefoneringen. Luft- och jordelektriciteten åstadkommer strömmar i telefontrådarne och därigenom
Källa: Project Runeberg ·
