Sida 747
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
TELEFONERING PÅ MYCKET STÖKA AFSTÅND. 747
mycket på de högt belägna och jämförelsevis nära hvarandra lagda ledningarna i afseende å deras laddningskapacitet. *) Redan dessa fördelar, oafsedt andra (§ 371), antyda dubbla ledningars värde för telefonien. '
Vi böra nämna, att uttrycket "retardation", som man förr använde vid förklaringen af vissa störningar inom telefonien, icke angifver någon särskild elektrisk verkan, utan motsvarar dels själfinduktionens och dels den statiska laddningskapacitetens inflytande för så vidt fasen härigenom förändras.
Strömstyrkan i ledningar med användande af den förr vanliga transmittern af Blakes typ (§ 362) uppgår blott till 0,oooi åO,ooo7 ampere, beroende på batteriets och induktionsrullens beskaffenhet samt det ursprungliga ljudets styrka. Vid de nyare kolkornmikrofonerna uppgår strömstyrkan till O, o o o 2 å 0,oi ampere.
373. Telefonering på mycket stora afstånd. -
De elektriska företeelser, som vi i de båda senaste paragraferna tagit i betraktande, förefinnas i alla telefonledningar, men naturligtvis är det företrädesvis vid mycket långa ledningar de göra sig gällande. Man fann äfven snart, att fastän enkla järntrådsledningar och ofullkomliga apparater kunde gifva tämligen goda resultat vid telefonering på korta afstånd, de dock blifva otillfredsställande vid många mils afstånd. Till en början försökte man begagna telegraftrådarna äfven för interurban telefonering, och detta är äfven möjligt.
En belgisk elektriker van Hyssdberghe uppfann en metod att begagna telegraf ledningarna för telefonering, utan att därmed lägga hinder i vägen för telegraferingen. I själfva verket äro telefonströmmarne alltid så svaga och de förändringar de undergå så hastiga, att de icke utöfva inflytande på Morse-telegrafapparaterna, och om man vid dessa gör bruk af strömmar, som icke Ögonblickligt utan jämförelsevis långsamt förändras, kan man göra telegrafströmmarne utan inflytande på telefonen. Fig. 433 visar schematiskt denna anordning. Vid
*) Vid dubbelledningar ega båda trådarne tillsammans blott vid pass T7Ö af endera trådens laddningskapacitet i förhållande till jorden. Sålunda fann Massin (Comptes Rendus de TAcademie des Sciences, 1891) kapaciteten bos enkla ledningar per kilometer 0;0092 å 0,0099 samt hos dubbla ledningar
0,0065 å 0,0070.
FIG. 432.
Källa: Project Runeberg ·
