Sida 748
12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
748 TELEFONEN OCH MIKROFONEN.
den afsändande telegrafstationen A får strömmen från batteriet P genomlöpa två trådrullar E19 E2, under det att samtidigt kondensatorn C laddas. Trådrullarne utöfva hvardera ett motstånd af 500 ohm; kondensatorns laddningskapacitet är 2 mikrofarad. När nyckeln M nedtryckes, kommer strömmen till en början till den ena rullen E^, som modererar dess första verkan, samt genom nyckeln till den andra rullen E2, hvars ändamål är dels att fortsätta den första rullens verkan, dels att tvinga elektriciteten att ladda kondensatorn. Il är skrifapparaten. Trådspiralerna äro såväl inuti försedda med järnkärna, som
FIG. 433.
utomkring med beklädnad af mjukt järn. Härigenom alstras vid strömmens slutning och af brytning starka extra strömmar. I förra fallet går extra strömmen motsatt den i stapeln alstrade strömmen och fördröjer dennas uppkomst, hvaremot vid af-brytningen extra strömmen går i samma riktning som stapelns ström och således föranleder, att denna icke ögonblickligt upphör. Kondensatorn tjänstgör på samma sätt och förstärker induktionsrallarnes verkan. Vid telefonstationen S sätter man telefonen T i förbindelse med linien L genom en kondensator Cr af 2 mikrofarad. Man kan på detta sätt medelst kondensatorn öfverföra de undulatoriska telefonströmmarne från linien till telefonapparaten eller omvändt, utan att telegrafströmmar n e få tillfälle att dit intränga.
Yan Rysselberghes system har tillämpats i Belgien mellan flera städer, äfvensom å vissa telegraflinier i några andra länder. Så t. ex. försöksvis mellan Paris och Briissel på ett afstånd af 335 kilometer, mellan Madrid och Burgos 252, mellan Oporto och Lissabon 312, mellan Buenos-Åyres och Hosario 350, mellan Paris och Reims 165 kilometer. Något allmännare användande torde det likväl icke erhålla, då det påkallar för-
Källa: Project Runeberg ·
