Idun: 1893

32 IDUN 188â »Tycker du inte? Vi få väl se ändå. Och nu ha Stina och Anna tagit vara på hvad de lämnade kvar, och nu gå vi in, så få vi litet kaffe.» Barnen blefvo stående vid dörren, och Kerstin måste riktigt truga dem att dricka det varma rykande kaffet. Under tiden började de öfriga barnen anlända, och när klockan blef åtta, började Kerstin sin första lektion med bön och sjungandet af en psalmvers. Hon hade en klar och vacker sopran, och barnen lyssnade förvånade till sången. Under densamma hade ytterligare några kommit till, men vid uppropet fattades ännu många. »Bruka ni komma sent här?» frågade Kerstin. »Det tycker jag inte om, och för framtiden få ni bättre passa på. De försumliga skrifver jag upp, och så kommer det i boiygen sedan.» Det var i dag andra årsklassen Kerstin hade att undervisa. Hon följde det redan uppskrifna schemat med räkning och välskrifning, katekes och biblisk historia- Hon fann barnen okunniga och vårdslösa, ouppmärksamma och själfsvåldiga, och redan efter första timmen var hon alldeles uttröttad af alla tillsägelser och rättelser hon måste göra. Förmiddagen gick dock, och middagslofvet kom. Vädret hade nlifvit bättre, hvarför de flesta barnen gingo ut för att i det fria äta sin frukost. Kerstin kände sig nedslagen, där hon begrundande salt på sin soffa. Hur olika var ej detta mot att undervisa i öfningsskolan på seminariet ! Hvilket tålamod och hvilken vishet det fordrades ! A ena sidan icke lämna olaterna oanmärkta och å den andra icke genom för mycket kält göra barnen dolska och ovänligt stämda. Hon måste göra sig älskad af dem. Ja, men huru ? Dessa barn tycktes så litet veta, hvad kärlek ville säga, att det kanske blef henne alldeles för svårt att nå fram till deras hjärtan. Men hon ville försöka. De flesta af barnen hade nu slutat sin frukost, och Kerstin väcktes ur sina tankar genom deras ras och stoj på platsen utanför. Hon ville gå ut och deltaga i deras lek och öfvervaka, att ingenting orätt skedde. Då hon gick genom skolsalen, hörde hon snyftningar från ett hörn. När hon såg dit, varseblef hon en liten trasig pilt, som satt på en bänk med hufvudet doldt i händerna. Han grät öfversiggifvet. Kerstin gick till honom. »Hvarför gråter du, min gosse?» Han såg upp till henne med stora, tårdränkta ögon, som lågo djupt inne i ett magert och blekt ansikte. Hon upprepade sin fråga- Men gossen fortfor att gråta, »Hvad heter du, mitt barn?» »Petter.» »Har någon varit stygg mot dig?» »Nej.» »Nå men se så, tala då om för mig, hvarför du är så ledsen.» Men det ville inte fram. Kerstin måste taga honom med in i sitt rum, där hon satte honom bredvid sig och började smekande tala med honom. Slutligen kom det under snyftningar: »Jag ... är . . . så . .. hungrig!» »Stackars liten! Har du inte haft någon frukost?» »Nej, mamma hade ingenting i dag. Pappa söp opp allt igår hos krögarn.» »Min lille vän, inte får du vara hungrig ! Se här har du en brödkaka, och så skall jag gå efter en kopp mjölk åt dig.» Petter grep sig glupskt an med brödkakan. Den försvann snart, och ju mindre den blef, desto färre blefvo tårarne. »Brukar du ofta vara utan frukost, Petter?» »Ja, när pappa är full. Ibland får jag litet af de andra barnen, men jag får inte tigga af dem, det har mamma sagt. Vi äro inte från den här socknen egentligen, ha bara varit här ett år, och därför äro de stygga mot mig. Olle ville ge mig bröd i dag, men då skulle han först snyta sig på det, och då kunde jag inte äta. Då skrattade de åt mig.» »Stackars liten pilt!» tänkte Kerstin. På eftermiddagen hade Kerstin tagit fram en bok att föreläsa ur för barnen. Hon ville söka göra undervisningen intressant för dem. Hon läste om ångbåtar och järnvägar, och barnen lyssnade tämligen uppmärksamt. Då och då gjorde hon en fråga om ett och annat af hvad- som föredrogs. Hon hade sökt förklara hvad ånga var och hur mångfaldig dess betydelse, bland annat just att drifva fram ångare och lokomotiv, och frågade ; (Forts.) Från Iduns läsekrets. Hvar gå gränserna för en tjänarinnas skyldigheter? Svar till »Nygift». et första ni bör iakttaga vid antagande af en ny tjänarinna är alt noga taga reda på den familjs förhållanden, hvarest hon sist tjänat. Hennes förra husbondefolk bör först och främst ha mycket mindre inkomster än ni, tarfligare möbler, tarfligare mat och många barn, så att tjänarinnan haft mycket att göra. Bäst är att taga tjänarinnan från en aflägsen trakt på landet, där hon innehaft plats hos någon skollärare eller komminister. När sedan den enkla Iandttlickan kommer, anmärk ej för mycket på hennes tarfliga uppträdande; lät henne tala landtligt, beröm hennes hemväfda kläder. Bed er hustru framförallt föregå henne med ett godt exempel och med arbetsamhet, bed er hustru på lediga stunder undervisa tjänarinnan i något handarbete, som kan göra henne ett nöje. Försök att för tjänarinnan indela arbetstiden med t. ex. en timmes ledighet efter middagen, samt så att arbetet om aftnarna ej blir för sent slut. Lämna tjänarinnan några timmars ledighet om söndagarna att använda efter godtycke. Iakttager ni nu allt detta, så är jag viss om, att tjänarinnan med villighet både skall gå ärenden och hämta upp eder ved ur källaren. Moster Emma. Gammal erfaren husmoder. & Innehållsförteckning. Emilie Billmark ; af Claes Lundin. (Med porträtt.) — Yrväder; poem af »Klippans son». — »Dansa svenska!» Af Florentin. — Öfverflödig; en berättelse f)ån Rivieran, för Idun af Rust Roest. — Meddelande. — Till Chicago ; prisbelönad uppsats af Gustaf Gullberg. — Vår pristäfling. — Om »Iduns julklappsbasar», filosofen Platon och det skönas idé; af Ursula. — Maten är lialfva födan ; ett realistiskt inpass af Ellen Bergström. — Ur notisboken. — Teater och musik. — Litteratur. — En lärarinnas roman ; en svensk kulturbild, teck-Dad på verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Från Iduns läsekrets. — Tidsfördrif. w J Bidrag mottagas med tacksamhet. Månstrålegåta. Logogryf. It G * I) o .v ag. Att oersättlig kan ingen vara jag mer än andra får pröfva på, ty blir jag uttjänt, så är det bara att nytt och bättre i stället få. Jag blifver utsatt för köld och hetta, för slag och stötar ju äfvensä, och blir jag utsliten utaf detta, så får jag genast ur tjänsten gå. Men om jag lyckas att gammal blifva, trots alla faror, jag genomgår, då lön för mödan man vill mig gifva, då blir jag prisad och värde får. Ja, då man äflas att sin mig kalla, fast i min ungdom jag glömd mig fann. Jag, aktas, visas som skatt for alla, man vill ej mista mig då minsann! Ett sjutal delar jag presenterar, mpr ? g icke kan bjuda på. På lifvets marknad säg hvad varierar? Ett namn som mannen ibland kan få. Säg växter två, som till nytta lända. Och dito en, som ock gagna kan. Hvem ljus och värme till oss kan sända ? En fisk i strömmen, hur heter han ? Hvem smyger sakta i skogens gömma? Hvem rusar hurtigt kring ängen fram ? En stad i Södern vi ej få glömma. En vacker blomma på taggig stam ! En nära slägting. — Isregionen. Och hvem vattentät ej kallas kan. Nämn en produkt ifrån varma zonen. Hvad här på jorden du icke fann. Ett litet vapen i forna tider. På bäckens språk säg mig namn, ja, två! Hvarifrån fartyget sakta glider. En titel se’n, som ej alla få. I. Z—s. Gåta. Nämn en flod; en kejsare du ställer i dess midt, och du en statsman har. Tysk den första är ; en ryss den andre ; ifrån Frankrike den tredje var. Mosaikuppgift. Vidstående fyra figurer skola ordnas till en kvadrat, hvars hvarandra motsvarande hoiisontaloch vertikalrader bilda samma ord. Dessa äro; 1) En färg. 2) En forntida herskare. 3) En skald. 4) En musikterm. Bokstafsgåta. Tag 8 a, 1 b, 2 c, 1 d, 11 e, 2 f, 3 g, 2 h, 3 i, I j, 3 k, 5 1, 1 m, 3 n, 9 o, 3 p, 11 r, 5 s, 7 t. 3 u, 1 ii, 1 w, 1 ä och bilda 12 ord, hvilkas begynnelsebokstäfver utgöra namnet på en framstående fransk författare och slutbokstäfverna namnet på ett af bans arbeten. Orden äro: 1) Stad i Pommern. 2) O vid grekiska kusten. 3) Stad i Tyskland. 4) Stad i Frankrike. 5) Dram af José Echegaray. 6) Stad i Böhmen. 7) Stad i Sverige. 8) Biflod till Volga. 9) Stad i Holland. 10) Stad i Sverige. 11) Stad i Sverige. 12) Stad i Schlesien. Vanja. Sammansatt charadpalindrom. Första delen. Mitt första rättfram., plus ett k kan »hängas» på. Det bakfram, allt med samma lån, har vikt som spån. Milt andra, rättfram, är ett djur, med lugn natur, men bakfram en » föreningslänk » — husbondens skänk. Mitt tredje, rättframminus 1, får »lillen» snäll, Och bakfram, arbete det är, man säga plä’r. Mitt hela är en ryslig best, som nog som gäst oss har uti vårt kalla land besökt ibland. Andra delen. Mitt första, rättfram, kan jag tro göms i din sko. Det bakfram en partikel är, så skolan lär. Mitt andra — sällsynt tydas kan, det mången fann ! Och det blir samma ord och sak Båd' fram och bak. Mitt hela till båd’ kvinna, man nog väsen fann, M 1 A I R R[ ö 1- 1 A °l s| a| i D A i R I S A 1 det syns i smärta, sorg och strid, i fröjd och frid. Mitt sammansatta hela ord är på vår jord förställning, falskhet, arganlist båd’ först och sist. Ebon Hoi. Namnförbindelsegåta. Antonius, Psyke, Kunigunda, Ninus, Kain, Julia. Sök till hvart och ett af dessa sex namn ett annat, som står i förbindelse med det nämnda. Initialerna till de nya orden bilda namnet på en berömd fältherre. Lösningar. Logogryfen: Eldbrasan: ed, sned, band, bra, eld, al, led, Sala, Ran, sand, blad, ben, dela, ras, as, lera, bal, Elsa, Lena, Edla, »Sara, Elna, Bel, bas, ans, Ane, dal, dans, bad, resa, reda, sela, salar, rasa, elda, Lars, bana, arla, Asar, and, Als, aln, brand. Bokstafsgåtan: 1) Wartburg. 2) Årder. 3) Remmare. 4) Tulubb. 5) Loke. 6) Aden. 7) Nu. 8) Dagmar. — »Vårt land» och Runeberg. Gåtan: Intet. Triangelaritmogryfen: Malin, Aron, lom, in. Charaden: Byråchef. Förvandlingsgåtan: 1) Pimpsten. 2) Angenäm. 3) Telefon. 4) Arboga. 5) Geografi. 6) Orleans. 7) Numera. 8) Ishafvet. 9) Elfrida. 10) Nevralgi. — Patagonien. Matematiska uppgiften: Palindromerna: 1) Arom — Mora. 2) Nora —Anm och Floda — Adolf.