Sida 108
1930
Begravningen i Riddarholmskyrkan.
Drottning Victoria.
Konungens tack:
I den oändligt stora sorg som drabbat mig och mina barn och hela mitt hus genom min älskade hustrus, Hennes Majestät Drottningen, bortgång, ha de talrika bevis på kärleksfullt och uppriktigt deltagande, som strömmat oss till mötes från alla samhällsklasser av mitt trofasta folk, berett mig all den lindring, som mänsklig tröst vid detta smärtsamma skede i min långa levnad över huvud förmår bringa.
Jag uttalar härmed till alla, myndigheter, korporationer och enskilda, såväl inom som utom landet vistande, mitt varma, från mitt rörda hjärta gående tack för alla dessa bevis, i form av brev, telegram och blomsterhyllningar, på värmande medkänsla i den oersättliga förlust, som jag och mitt kära svenska folk lidit genom slocknandet av ett liv, som in i det.sista varit ägnat mig och min familjs lycka och hela folkets väl.
Stockholms slott den 12 april 1930.
GUSTAF.
Vid framkomsten till Riddarholmskyrkan bars kistan av tio officerare i kaptens grad in i högkoret och placerades på en där uppställd katafalk.
Lod
Från orgeln intonerades psalmen 221 och församlingen stämde högtidligt in. Endast första versen sjöngs: man hade velat göra akten så litet vidlyftig som möjligt. Omedelbart efter sången trädde ärkebiskopen fram till kistan och förrättade jordfästningen. De tre skovlarna mull föllo, och med klangfull, men låg stämma läste ärkebiskopen vår kyrkas vackra jordfästningsritual, endast något utökad med valda språk ur Skriften.
Rx
Från orgelläktaren sjöng en kör a capella en tysk psalm: »So nimm denn meine Hände...» En hälsning från drottning Victorias aldrig glömda fädernesland, som gjorde ett särskilt gripande intryck. När den var avslutad trädde pastor primarius dr Nils Widner fram till båren och höll med ljudande stämma en likpredikan.
x
Nu hade den kungliga kronan lyfts av kistan, och församlingen sjöng vår skönaste griftepsalm: »Måste ock av törnen vara här din krona, o, min brud...» Begravningsmässan, utförd av ärkebiskopen, överhovpredikanten Nils Widner samt hovpredikanterna Clemens Åhfeldt och Carl Bergö, tonade sakta under valven, medan orgelmusiken då och då trängde igenom »Där uppe är det ingen natt» sjöng församlingen, och strax därpå ljöd det mäktiga förspelet till »Parsifal», spelat av hovkapellet. Kören tog upp den urgamla melodin »Rösten i öknen», och nu lyftes kistan upp och bars in i det Bernadotteska gravkoret. Dit in följde den kungliga familjen och tog under djup rörelse ett sista farväl.
Drottningens begravning, nyfikenhetsparad, skyltfönstersorg.
Ett shakespearskt krönikespel med kanonbrak och klockklang i huvudstaden.
Om själva ceremonin kan inte sägas annat än att den blev tadellöst genomförd. Men proportionerna voro för gigantiska, iscensättningen för slösande i en demokratisk tid. Att konstatera detta är icke liktydigt med att visa ringaktning för en död människa.
Social-Demokraten.
Med anledning av H. M:t Drottning Victorias begravning hålla vi våra affärslokaler stängda lördagen den 12 april mellan kl. 2—4 e. m.
HYVEÉNS
ODENGATAN 59—61 STOCKHOLM
108
Källa: Project Runeberg ·
