Gustaf V och hans tid. En bokfilm. 1928-1938

1931

Begravningen i hembygden.

rn rr ÖNA

Klockan en kvart över två den 12 april bars kistan ut från sorgehuset vid Östermalmsgatan — i hörnet av Brahegatan —

där en oerhörd folkmassa samlats.

Svenska Akademien gjorde den sista uppvaktningen.

Fr. vänster: Bo Bergman,

Anders Österling, Hjalmar Hammarskjöld, (bakom honom) Martin Lamm, Albert Engström, Otto von Friesen, Sven

Hedin.

Gravsättningen i Folkärna den 13 april.

Karlfeldt fördes av sockenmän till graven. Bärare voro främst Karlfeldts kusiner, bl. a. Johan Eriksson i Nor, Oskar Morell i Bro gård samt bröderna Johan, Ture och Martin Andersson från Hyttbäcken och Johan Eriksson i Jularbo. Vid inbärningen biträdde därjämte kommunalordföranden Erik Andersson i Fors och nämndemannen Johan Andersson i Ludvigsnäs. Skolbarn bildade häck med flaggor i händerna. |

Därpå ägde den egentliga gravsättningshögtiden rum. Den inleddes med psalmsång, varpå följde en kort bön och bibelläsning av kyrkoherde Vallby i Folkärna, kransläggning och tal.

Till sist spelade Dalregementets musikkår Stenhammars »Sverige».

Årets Nobelpris åt E. A. Karlfeldt.

Till årets Nobelpristagare i litteratur har Svenska akademien utsett Erik Axel Karlfeldt.

Rörande detta beslut har T. T. bl. a. inhämtat följande:

Erik Axel Karlfeldt avböjde själv i livstiden utmärkelsen. Den var vid ett visst givet tillfälle honom erbjuden. Men han sade då nej. Och detta på mycket goda grunder. Såsom Svenska akademiens sekreterare var hans ställning synnerligen ömtålig. Det skulle icke kunna

Till höger om kistan Per Hallström och Henvik Schuck.

De närmast sörjande när kistan bäres ut från Stockholmshemmet.

Fr. v. döttrarna Ulla och Anna, fru Karlfeldt och Nathan Söderblom. Bakom dem sönerna: Evik Sune och Erik Folke.

läggas honom till last att han eftertraktat utmärkelser, som akademien själv hade i sin hand att utdela.

Karlfeldts Nobelpris får väl därför närmast betraktas som en hyllning åt svensk diktning, en sorts självdeklaration och ett poängterande av något, som är vår andes stämma 1 världen.

157