Sida 97
Ur årets krönika.
Brandmännen hade stora svårigheter och måsta ofta vila ut. En del fördes från brandplatsen i ambulans.
En av Stockholms största eldsvådor. Skador för 5 å 6 millioner kronor.
En av de svåraste eldsvådor Stockholms brandkår i mannaminne haft att bekämpa härjade tisdagen den 25 juni en av de moderna byggnaderna i Stockholms centrum, fastigheterna 18—20 vid Drottninggatan och 11—13 Herkulesgatan, där bl. a. Svanström & C:os stora papperslager och a.-b. Bokcentralens lagerlokaler voro inrymda.
Eldsvådan upptäcktes vid tvåtiden på middagen och brandmännen gingo till storms mot de framvällande rökmassorna iförda gasmasker, men deras arbete syntes till en början fåfängt. Vid niotiden föreföll det en stund som brandkåren skulle vara herre över elden, som dock vid midnatt åter ökade i häftighet. Vid ett-tiden på natten hade elden genomträngt hela huset åt Herkulesgatan, nya stegvagnar kallades ut och med förstärkta krafter angreps den rasande eldhärden.
Samtidigt ryckte alla brandkårens reserver ut, vari ingick även allt tillgängligt brandmanskap från förstäderna. Dessutom inkallades också samtliga brandmän på semester, vilka kunde nås av en larmsignal.
Vid eldsvådan, som varade över 24 timmar, beräknas värden till c:a 5—6 millioner ha gått till spillo. Släckningsarbetet var förenat med de allra största svårigheter till följd av den kvävande rök som utvecklades från eldhärden och spred sig över betydande delar av Klarakvarteren. Trots att brandmännen arbetade med rökmasker blevo icke mindre än ett 15-tal rökförgiftade och måste föras till sjukhus.
Öppen fråga till Prof. Axel Hägerström ”subjektivismens besegrare”.
Ett föremål står ständigt i beroende till det omgivande rummet—föremålet är relativt. Föremålet kan icke ens tänkas skilt från rummet. Vi hava således a = f (b) (a föremålet, b rummet). Men när b icke ens kan tänkas skilt från a bliver givetvis beroendet absolut. Finnes det absoluta beroenden i vår relativa värld? Men huru kan i så fall a vara ett föremål och b ett annat föremål? Huru kan a vara så innerligt förenat med b (något annat), att de icke ens kunna tänkas åtskilda? Prof. torde vara skyldig svara på detta.
(Annons) K. V. ERIKSSON.
Bellmansbysten vid Bellmansro av J. N. Byström.
Folkvandring till Djurgården på Bellmansbystens 100-årsdag.
Det var jubileumsdag vid Bellmansbysten på kvällen den 26 juli. En afton för hundra år sedan invigdes den nämligen under ståtliga former: konung och kronprins redo med blottade huvuden kring minnesmärket, och väldiga folkmassor hade kommit tillstädes.
Fullt så storslaget blev det nu inte denna gång, men det var mer festivitas än vanligt.
Vid sjutiden tågade Flottans musikkår upp till bysten, som var festligt smyckad med girlander och blomster. Och den odödlige sångarens hjässa kröntes av en lagerkrans. En timme senare nalkades Par Bricollbröderna, alla i frack och höga hattar.
Därpå höll dr Ruben G:son Berg, ordensskald, ett anförande till Bellmans minne och ära och utbringade ett leve.
Sedan var det Stockholms studentsångarförbunds tur. Dessa slutade liksom Bricollisterna med att sjunga »Vem är som ej vår broder minns?» Och till sist utbringades återigen ett kraftigt besvarat leve.
Troende Kompanjon
sökes för utvidgande av ett i full gång varande kafferosteri. = Plikttrogen och ansvarskännande man, som är villig och kunnig att leda arbetet och har disponibelt kapital att insätta i företaget, erhåller frams | tidsplats. Rekommendationer och betyg önskas och lämnas. Svar till »Delad vinst Z. M.» Dag. Nyh. Huvudk. f. v. b.
97
Källa: Project Runeberg ·