Sida 395
1935
Grönköpings store skald.
Ur ”INLEDANDE STUDIUM”
av
NILS HASSELSKOG
(Guldregn 1935)
Detta är rena altruismen —- alltså känslan av generositet —, hos hr Vestlund så starkt uppodlad att han helt enkelt ej kan annat än ge ut sig till det yttersta, i bunden form, och i kraft av det pund, naturen nedlagt i hans huvud:
Ej är jag den, som mig själv vill sätta inunder skäppan likt vingklippt örn. Min dikt vill flyga, vill lyfta, mätta de prosans söner, av ömse kön.
Flyga — lyfta — mätta! Vad är det som egentligen gör, att man av en från hr Vestlund utflugen dikt känner sig så lyftad, så verkligt mätt...? Ett tvärsnitt genom skalden till några smärre klipp torde möjligen skänka oss en ledstång.
Hur fast visar han sig icke knuten vid hemorten i den tårskimrande Sångarens avsked, inför en tillämnad resa, som sedermera kom att inhiberas:
När morgonvind går fram i bladen
och fågeln väcks av Febii puss,
drar sångarn bort från barndomsstaden,
då drar han bort med omnibus.
Farväl och tack för gångna data! Ej glöms så lätt min vaggas stad, min faders hus, min moders gata, den södra park, de Bergska bad.
Om man i en bokhandel tillåter sig att en smula sprätta upp volymerna av de poeter, som sedan sekelskiftet var ungt blivit upplagda å disken, kan man knappast neka till att man inför mer än en står gripen av en tydlig inflation från hr Vestlund.
Iamilj och Societet.
Förlovning.
Förlovning har i dagarna avkunnats mellan hr Alfr. Vestlund, alltför känd för våra v. läsare för att kräva en närmare presentation, och fröken Adéle Victoria Carola Brunander, dotter till hr postmästare Johan Louis Fabian Brunander och hans maka i fortf. första giftet, född fröken Engla Sophia Tulén, dotter till hr postmästaren Axel Birger Tulén i Örebro och hans frånskilda maka, född Karlsson. Foto, hr hovfotograf Alr. Lundell.
3:
P. S. I pressläggningens ögonblick nås vi av underrättelsen, det förlovningen mellan hr Alfr. Vestlund och fröken Brunander blivit uppslagen å grund av en minst sagt mystisk bilfärd, vilken frkn B. företagit i sällskap med hr reservlöjtnant Jonson, och varom detaljerat berättas å annat ställe.
Få torde de unga flickor vara, vilka ej någon gång med avund lyckönskat hr Vestlunds mångåriga sång- och fästmö, pseudoanonymen I—a, och vilka ej när han i den begynnande månen en förtrollskad vårkväll anmodar henne:
Kom I—a, sitt i gräsets dagg en intensiv minut!
Med en ljuv rysning önskat sig i hennes kläder, kanske för att få
lyss till hans förtolkning av kyssens väsen:
En liten purpurboll, i gamman vi nysta, fånga, av och an ... ett fast sigill oss binder samman, — en spröd sylfitsjäl vid en man ...
Hand i hand med skaldens älskade går hans moder, — gripande är att bevittna, hur han gång efter annan slår sin harpa för den : försilvrade gamlas skull, i vördnad och tacksamhet över att hon fött honom; såsom t. ex. »Å Mors dag».
Hur varm känns min tacksamhet icke,
var gång jag blir bjuden så här,
att, mor, när tillbaka vi blicke,
du gjort mig till den, som jag är!
Vad diktkonstens glansperioder av tysta små mödrar berott ...! Ack mor, lilla mor, lilla moder, du väger långt mer än du trott.
Den ödmjuka respekten för människovärdet hos envar, som åtnjuter medborgerligt förtroende och blott punktligt fullgör sina sociala utskylder, lyser gång efter annan fram, och måste man — t. ex. i den högstämda hymnen inför märkesåret 1929 — stanna i oneklig beundran över hans förståelse f. o.mför den psykiskt efterblivne:
Ja, fram ock du, som fått till börda en, andligt sett, mer blygsam del, och vet, att även du skall skörda vad rätt du tänkt, fast det var fel.
Kors och tvärs genom hr Vestlunds produktion löper som en blågul tråd en patriotism, som verkar fullständigt elektrifierande och ej lämnar någon oberörd:
Ett enigt folk å fria fötter, som står på höjden av nivå och binds ihop med hjärterötter från arbetsblus till paletå ...
395
Källa: Project Runeberg ·
