Sida 361
Ur
Lotten Dahlgren död.
Den kända arkiv- > forskaren och me- | moarsamlaren Lot-I ten Dahlgren avled 4 den 14 januari. Från 0 1891 till 1907 redigerade hon Fredrika Bremerförbundets tidskrift Dagny och medarbetade även i andra tidskrifter och tidningar. År 1905 började den långa raden av hennes uppskattade levnads- och hembygdsskildringar med den värmländska släktkrönikan Ransäter. Hon utgav ett femtontal dylika, bland vilka märkas: »En svensk herrgårdssläkt», »Norrländska släktprofiler», »Nordenfeldtarna på Björneborg», »Jenny Lind utom scenen», »Frances von Koch». Hon var född 1851.
Lotten Dahlgren.
Stinkbomber i Auditorium.
Några hemmagjorda stinkbomber kastades på kvällen den 23 mars under en filmförevisning som Internationella arbetarhjälpen hade på Auditorium. Attentatsmännen har polisen inte lyckats anträffa, och inte heller ha arrangörerna ännu gjort någon formlig anmälan om saken.
Flera personer blevo allvarligt illamående, men repade sig dock snabbt sedan de kommit ut i friska luften. Lukten i salen satt dock i långt efteråt, och den spred sig även till bostadslägenheter och övriga lokaliteter. Till och med inne på Vasateatern, där »Hamlet» spelades, var lukten så stark att både spelare och publiken besvärades av den.
»Luft-Kalle» död.
Teaterdirektören John Liander avled den 21 januari. Han reste många år med revysällskap i landsorten, | prövat sin lycka både i Stockholm och Chikago. Sin största sceniska
sedan han
Teaterdirektör John Liander.
framgång hade han som kolingstypen »Luft-Kalle» i Emil Norlanders »Den förgyllda lergöken» (1900). Han var född 1863.
1934
årets krönika.
Tonsättarinnan Alice Tegnér 70 år den 12 mars.
En sammanslutning inom vilken Alice Tegnér under decennier varit en av de bärande krafterna är sällskapet Nya Idun, som hon berett så mycken konstnärlig njutning med sin förnämliga tolkning av Beethoven, Brahms och andra musikens heroer, sitt besjälade ackompanjemang och sitt inspirerande dirigentskap av Idunkören.
Några gamla kamrater talade nyligen med anledning av den stundande 70-årsdagen om vad som utom musiken och den mångsidiga och djupa bildningen är utmärkande för Alice Tegnér. Där nämndes hennes av idealitet präglade kultur, hennes förmåga av hänförelse och högt spända intensitet, hennes känsliga natursinne, hennes fosterlandskänsla och människokärlek och inte minst hennes försynta anspråkslöshet. Tills slutligen någon sammanfattade det hela i: »Hon är och har alltid varit ”brinnande i anden'».
Bland offentliga erkännanden som kommit Alice Tegnér till del äro Litteris et artibus och ledamotskap av Musikaliska akademin.
När Fridas visor kom ut skickade Alice Tegnér ett, hänfört tack till Birger Sjöberg. Hon fick till svar:
Frida, nig, ej guppa blott med hatten
så en darrning fjädern genomfar.
Frida, nig! Låt som ett sommarvatten
skina grant i blåa ögonpar!
Jag vill buga medan kinden bränner,
lyfta på min hatt av flätad halm.
Damen, mild, som barnets hjärta känner,
oss förstod uti vår vardags kvalm.
Nu är det hela Sverige, som niger och tar av sig hatten och tackar den sjuttio
år unga Alice Tegnér. Gurli Linder. Dagens Nyheter.
Gustaf Richert död.
Den 4 februari avled professorn i vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan, Gustaf Richert, 77 år gammal. Han var en av initiativtagarna = till Svenska pansarbåtsföreningensstiftande, som genom frivillig insamling skaffade landet den s. k. F-båten »Sverige». Förstakammarledamot I1907—1909, ledamot av den s.
Gustaf Richert.
k. kanalkommittén 1909 och 1906—1909 av vattenrättskommittén, överrevisor i järnvägsstyrelsen sedan. 1908. Han utgav skrifter i vattenrättsliga frågor.
Dödsceremonien ännu i helgd ute i landet.
Bland dem, som i år få bidrag från humanistiska fonden till vetenskapliga arbeten av olika slag befinner sig f. d. amanuensen Louise Hagberg, som i tjugu år studerat svenska allmogens seder och bruk vid dödsfall och som nu planerar en bok med titeln »När döden gästar», där detta i vetenskapen sällan uppmärksammade område behandlas. Allt som allt utdelar i år fonden 107750 kr. fördelade på 39 olika poster.
För att skaffa uppgifter till mitt verk har jag i stor utsträckning själv måst resa omkring i landet och med egna ögon se vad som ännu finns att se, vilket för övrigt inte är så litet. På en del håll ha glädjande mycket av de gamla begravningsceremonierna bibehållits, och man kan här och var i landet få se de ståtligaste processioner. I Dalarna förekommer det t. ex. ännu att alla begravningsgästerna gå till fots och att kistan bäres, även om det är både en och två mil till kyrkan. Vidare anses ett gravöl på åtminstone tre dagar höra samman med en hederlig begravning, och ibland kan det hända att gästerna stanna veckan ut. En mängd vackra saker kan man träffa på i samband med dödsfallen, och särskilt anslående är den s. k. utsjungningen, då den svenska allmogen visar prov på sitt fina musikaliska sinne.
361
Källa: Project Runeberg ·
