Sida 219
1932
En svensk Mönchhavusen.
»Den sympatiska flugan».
Av professor J. G. Andersson.
— — — Vännen Möller blev en tillgång som jag ej kunde låta bli att utnyttja. Just då var jag ordförande i Geografiska sällskapet, och bad honom att ta med lutan och komma till nästa sammanträde. På nachspielet efter supén äskade jag ljud och bad att få introducera en ny svensk upptäcktsfarare, som vistats så mycket i främmande land, att han ej hunnit att göra sitt namn och sina upptäckter kända i hemlandet. Jag föreställde ingenjör Carl Möller och överlämnade ordet till honom.
Han vände sin fabuleringskonst mot mig själv och berättade, hurusom han träffade mig ute i Kina och under en tid deltog i mina arkeologiska utgrävningar. Hans min var så orubbligt allvarlig och hans historia till en början så bestickande trovärdig, att de goda geograferna tittade från Möller till mig, undrande över att jag aldrig antytt något av detta som var mycket intressantare än allt som jag haft att förtälja. Men så hoppade Gäcken mitt upp på bordet med punschen och groggvirket, när han anmärkte att han som pianofabrikör funnit det särskilt betydelsefullt att kunna konstatera, hurusom kineserna spelade piano redan under bronsåldern att döma av de bronstangenter som han fann i en av boplatserna.
Ja, det blev ett par mycket uppsluppna timmar, under vilka han berättade hur han blev kronprins på Hawaii, och så sjöng han en visa om sina färder med omkväde att det märkvärdigaste han sett i hela världen, det var i alla fall Xen liten loppa ifrån Göteborg».
Åren ha gått sedan vårt första Sammanträffande, och jag har sett den blide sångar- och sagobrodern skymta som ett muntrande inslag i glada sällskap. Häromdagen fick Jag från honom en splitter nyut-
Ingeniör Carl Möller i sitt hem i Saltsjö-Duvnäs.
kommen bok »Söderhavets synder», utgiven på Norstedt & Söners förlag med mycket kongenialt tecknade bilder av Anders Sten, en sydsvensk konstnär som synes i mångt och mycket vara en andlig broder till vår vän från Marquesaöarna, särskilt att döma av herr Stens egen reseskildring »Vad kostar åsnan».
»Söderhavssynder» uppfyller alla de förhoppningar, som jag kunde binda vid min glada bekant-
Calle Möller i karikatyr av A. Sten.
skap från Piperska muren. Med en lågmäld och försynt berättarkonst förtäljer han sina äventyr från nästan alla de länder som han icke besökt. Med rörelse återfinner jag sålunda här rapporten om hans framgångsrika men dock fåfänga försök att odla blont hår på kine-
Se. — — —
Brottstycken ur:
Johanssons gräsfrö.
Sedan kallades alla kineserna ned till stranden, där deras hårpiskor rakades av, hjässorna smordes in med kokosflott, och sedan såddes Johanssons gräsfrö omedelbart på.
På tisdagens eftermiddag började emellertid gräset spira på de fetare kineserna, och på onsdagen voro samtliga hjässor betäckta med det vackraste gräs av cirka en centimeters höjd. När man såg dem gå i arbete, tätt invid varandra, liknade det hela en vacker gräsmatta i Hyde Park.
Johansson och jag tillsågo nu, att de höllo sig ute under eftermiddagsregnet, så att bevattningen blev riklig. Även fingo vi på allt sätt söka uppmuntra dem och skingra deras bekymmer, så att de ej skulle riva sina huvuden.
De tillverkade små krattor, med vilka de skötte varandras hår, och jag måste säga, att detta gjorde de på ett utomordentligt sätt. Tyvärr hade det kommit med en del maskrosfrön från Sundbyberg, ty ilastningen skedde just på försommaren då dessa blommor fröade, men med klok och försiktig behandling lyckades de rensa bort detta ogräs.
På fredagen stod håret ungefär tre centimeter högt och började brynas av solen; de flesta hade även lagt sig till med små trevliga välkrattade benor.
Carl Möller. »Söderhavssynder.»
219
Källa: Project Runeberg ·
