Sida 298
1933
Skald som ej vill bli sjungen.
K. G. Ossiannilsson säger: Kampsång om rösträtt ej aktvell.
Hr Ossiannilsson tar ut ur Tidens sångbok sina dikter.
Jag förnekar inte mina ungdomsdikter, säger hr Ossiannilsson. — De voro ärligt menade när jag skrev dem, och det skulle till och med kunna
tänkas att jag kunde gilla deras innehåll en gång till, om exempelvis rösträtten undertrycktes eller någonting lika osannolikt inträffade. För närvarande äro emellertid inga rösträttssånger aktuella. Tiden har ändrats på trettio år, och det är ursäktligt om jag också själv förändrats under den tiden, i annat fall skulle jag ju ha varit en trästubbe.
Detta hindrar inte att man fortfarande
K.G. Ossiannilsson.
vid alla möjliga tillfällen trycker av dessa ungdomsdikter i arbetarpressen, vilket jag anser olämpligt, eftersom de, som sagt, inte längre äro aktuella. Ännu mera betänkligt blir det, därför att jag samtidigt själv publicerar saker, som företräda en alldeles motsatt uppfattning i politiska frågor. Jag skulle knappast ha något att invända om man satte ut årtalet för mina gamla dikters tillkomst när man trycker av dem, men det gör man inte, och jag riskerar följaktligen att inför en mängd människor framstå som en person som på samma dag hyser oförenliga meningar; det ser med andra ord ut som om jag skulle vara en högst opålitlig person.
Författarna vilja putsa ungdomsverket.
Jag tycker förstås att Ossiannilsson har fullkomligt rätt. Först och främst bör naturligtvis årtalet sättas ut när någon äldre dikt avtrycks. Och eljest stå vi nog lika illa till, han och jag, evad det gäller ändrade åsikter. Också jag skrev 1 min tid rungande revolutionära kampdikter, som jag nu ogärna står för, hur välmenta de än voro då de trycktes första gången. Förhållandena har ändrats, dikterna äro varken aktuella i tiden eller för en själv. Karl-Erik Forsslund.
298
Den röda sidan.
Den av K. G. Ossiannilsson förbjudna dikten.
Den röda sidan är den rätta, bröder,
Den vänstra sidan, det är hjärtats sida,
Där livet hamrar och där blodet glöder
Där hoppet bor och tvivlen bittrast svida:
Ty när du väljer, gack åt vänster till,
Blott den vill rätt, som vill vad livet
vill.
Den röda sidan är den trygga, bröder,
Den vänstra sidan är det sannas sida,
Vad fras, som nekar, och vad skäl, som stöder,
Och hur de vise veta orden vrida:
Ty när du väljer, gack åt vänster till,
Blott den gör rätt, som gör vad livet vill!
Den röda sidan är den ädla, bröder,
Ty den är deras, som för andra lida,
Som bära järnbörd, och som gå på glöder
Att vrånga domarns svärd ur handen vrida:
Den röda vägen är de svagas stråt,
Och därför följas de och adeln åt.
Ah, när jag ser på orätt sida, bröder,
Förstånds och lärdoms födda vapensvenner,
Det blöder i mitt bröst för er, det blöder
På hjärtats sida som för döda vänner.
Jag ser det ock av eder skygga blick:
Det är, som döden gett er ren sin nick.
Men när jag ser på orätt sida, bröder,
I skam och feghet dröjande, de unga,
Då vill jag spörja livet, vi det föder
Dödsdömda frön, då vill mitt ve jag slunga:
OQO moder jord, stäng dina spenar till,
När ej den unge vill, vad livet vill!
Men stå vi på den röda sidan, bröder, Så låt oss veta, att det är den röda: Att ej blott talet, men att hjärtat glöder, Ått ej blott fraser, men att tankar flöda. Vårt ja i dag i morgon kan bli nej, Men följa vi, vårt hjärta sviker ej.
K. GC. Ossiannilsson.
Nej, jag är inte riktigt säker på att jag skulle vilja se mina ungdomsarbeten omtryckta. Jag förstår naturligtvis Ossiannilssons motvilja mot att se det förflutna spöka överallt, i synnerhet när hans motståndare ordna spökerierna för att förtreta honom.
Lyckligtvis är detta numera direkt olagligt, och om den saken vill jag gärna säga några ord. Folk känner nämligen mycket illa eller inte alls till den lag av juli 1931 som förbjuder allt eftertryck av svenska författare utan författarens medgivande. Och författarna själva få: sällan syn på tillgreppen eller känna sig generade för att göra något åt saken.
Marika Stiernstedt.
När man ser på ungdomssakerna är det väl egentligen de tekniska ofullkomligheterna man beklagar. Åsikter kan man väl i rimlighetens namn inte ångra? Att man en gång tyckt så och så, men utvecklats i en avvikande riktning är ju helt naturligt och får tas för vad det är. För en uppfattning man ärligen haft finns ingen anledning att skämmas, och det brukar knappast ens ligga politikerna av facket i fatet att de svängt under årens lopp. Hur heter det förresten: »Den, som ej är revolutionär vid 30 år, är ingenting vid 50!» Eller vice versa.
Ludvig Nordström.
Frödingsstipendiet till Jarl Hemmer.
76 rösters majoritet.
Pär Lagerkvist kom närmast i röstetal.
Hemmer glad och förvånad.
Jarl Hemmer fick på fredagen 1 nov. Frödingsstipendiet efter en omröstning som in i det sista erbjöd möjligheter för överraskningar. Den svenskfinska författaren erhöll 639 röster, närmast följd av Pär Lagerkvist med 563 och Frans G-. Bengtsson med 323.
Författarstipendierna.
Svenska akademien föreslår hos regeringen att årets statsanslag på 6 000 kr. till understöd åt vittra författare fördelas med 1 000 kr. var åt Bertil Malmberg, Olof Thunman, Harry Martinson, Hans Botwid, Olle Hedberg och Johannes Edfelt.
Källa: Project Runeberg ·
