Sida 383
1935
P. A. Hansson hyllar Arvid Lindman.
Lindman lämnar högerns ledning.
Amiral Arvid Lindman kommer att inom den allra närmaste tiden lämna ledarskapet för högerpartiet.
Hr Lindmans avsägelse, vilken så länge varit förberedd, motiveras med hans höga ålder. Den gamle högeramiralen fyller i höst 73 år. Allmänna valmansförbundet är inkallat till extra riksstämma den 3 juni för att behandla ledarfrågan.
Vid ordinarie plenum fredagen den 7 juni bringade statsminister Per Albin Hansson högerns avgångne ledare amiral Lindman en lika oväntad som vacker hyllning. Vänd mot herr Lindman yttrade hans excellens följande ord:
Det är antagligen sista gången, som amiral Lindman i egenskap av högerns ledare sedan många år uppträder här i kammaren. Jag vill då gärna, med talmannens benägna tillåtelse, använda tillfället för att betyga herr Lindman min djupa aktning och uttala till honom mitt varma tack för den gångna tiden. Jag är övertygad om att jag därvid har mina kamrater i kammaren helt och fullt med mig.
Det skulle varken passa herr Lindman eller mig, om jag i detta ögonblick använde stora ord och klingande fraser. Vad vi här i kammaren särskilt uppskattat hos herr Lindman har varit hans rättframhet. Han har aldrig tvekat att frankt träda in för sin mening. Han har varit en god stridsman och riddersman. För motståndaren har det varit både en ära och en glädje att möta honom i striden. Ingen tvivlar därpå, att all Arvid Lindmans strävan har burits av en varm önskan och en redbar vilja att genom sina insatser utvinna det enligt hans övertygelse bästa för det gemensamma. Han har därför alltid och från
Statsminister Per Albin Hansson och amiral Lindman.
alla håll mötts med respekt, men också själv kunnat respektera andras ärliga mening, även när han icke kunnat dela den. Hans strålande humör har i hög grad medverkat till den goda tonen i våra debatter.
Det tillkommer icke mig att här yttra mig om Arvid Lindmans politiska gärning. Alla veta att den varit utomordentligt betydelsefull. Men jag har icke velat försumma tillfället att över stridslinjerna säga ett ärligt tack till en man som så väl förtjänar detta.
Herr Lindman svarade härpå med följande ord: Herr talman! För de vänliga ord, fallande utanför det ärende, som vi behandla, vilka av hans excellens statsministern, en politisk motståndare, riktats till mig, över stridslinjerna, som han själv nyss yttrade, ber jag att få framföra till honom, och därvid vänder jag mig också till kammarens talman, vice talmän samt ärade ledamöter, mitt hjärtliga och varma tack.
Det är en lång tid, under vilken jag varit ledare av lantmanna- och borgarpartiet och nu senast riksdagshögern, en lång tid, som jag suttit i Sveriges riksdag. Det har varit en tid, full av växlingar. Jag har under denna tid sett förändringar tima både i partiernas inre förhållanden och i deras förhållande till varandra. Även regeringarna ha växlat. Olika åsikter ha brutit sig
Ledningen föryngrad. Bagge högerledare.
Professor Gösta Bagge
blev högerchef och ordförande i Allmänna valmansförbundet efter hr Lindman.
Vid den nye partiordförandens sida placeras två vice ordförande, nämligen riksdagsman Martin Skoglund, Doverstorp, från andra kammaren och riksdagsman Fritiof Gustafson, Domö, från första kammaren.
emot varandra, stundom ganska starkt. Stundom ha starka hugg skiftats, som hans excellens statsministern sade. Om man försökt föra striden med ett gott humör, har detta bidragit att hjälpa över många svårigheter.
Vad jag i detta ögonblick skulle vilja tillönska Sveriges riksdag och närmast dess andra kammare, det är, att man ville bemöda sig om att alltjämt föra striden med blanka vapen. Vi kämpa, som jag uttalade för en kort tid sedan, icke mot människor utan mot åskådningar, åsikter och idéer. När tiden är över, stå vi vid varandras sida i arbetet för ett gemensamt väl. Vi äro alla svenskar.
Då jag i dag lämnar ordförandeskapet för riksdagshögern, önskar jag att vi alla här i riksdagen, vilket yrke vi än utöva, vilken ställning i livet vi än ha, ville söka förena oss 1 en gemensam uppgift, nämligen att verka för att genomsyra vårt folk med en känsla av stolthet över vårt stora och rika arv samt ingiva oss själva en fast beslutsamhet att bevara och förkovra detta.
Kammarens ledamöter åhörde båda talen stående, och efter herr Lindmans anförande följde bravorop och applåder både i salen och på läktarna — och det märkliga var att detta nu för första gången skedde utan att talmannens klubba föll.
383
Källa: Project Runeberg ·
