Sida 360
samt ett par andra af de tvistande. Se för öfrigt Rättelser, bd 18, sp. 818.
*Bentivoglio. — 2. C. B., föddes 1668 (ej 1688).
Benturkos. Se Kalait.
Bentzon [bängṡå'ng], Thérèse, psevdonymför franska författarinnan Marie Thérèse Blanc.
Benue, flod i Afrika. Se Binue.
*Benved, ett växtnamn, som rätteligen tillkommer Eunonymus europaeus (se Alster, äfven i Suppl.), men äfven tillägges kornell (se Cornus) och try (se d. o. och Lonicera).
Benwell [bä'noäll], stad i engelska grefsk. Northumberland, 3 km. från Newcastle, vid Tyne. 10,515 innev. (1891) med det närbelägna Fenham. Stenkolsgrufvor.
Benvärksgräs, bot., en benämning på Linnaea borealis (se d. o.).
Benyowszky, Moritz August, äfventyrare. Se Benjovski (äfven i Suppl.).
*Benzaldehyd kan på konstgjord väg framställas ren och fri från blåsyra. Denna rena benzaldehyd är i viss mån giftig (kan gifva krampsymtom), ehuru vida mindre än den blåsyrehaltiga benzaldehyd, som utgör bittermandelolja (se d. o.) i vidsträckt mening (med bittermandelolja förstås ofta äfven detsamma som benzaldehyd). Benzaldehyden är äfven mindre giftig än nitrobenzol. C. G. S.
*2. Benzelius, Erik d. y. Jfr H. Forssell: »Minne af erkebiskopen E. B. d. y.» (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1796», d. 58, 1883).
Benzelstierna von Engeström. Se Engeström, von, 5.
Benzinammoniakkrut. Se Sprängämnen.
*Benzoë benämnes äfven Assa dulcis, hvarigenom framhålles dess angenäma lukt i motsats till lukten af dyfvelsträck (Asa foetida).
Benzoë-ister, axungia benzoata. Se Ister.
*Benzoesyra, farmak., är i viss mån antiseptisk, hindrar förruttnelse samt utveckling af sjukdomsalstrande mikroorganismer; dess verkan är i detta hänseende betydligt svagare än qvicksilfver-sublimatets och står närmast salicylsyrans. Stora doser verka giftigt: puls och andning påskyndas först, afmattas derefter, samtidigt med att nervsystemet förlamas; döden följer derigenom att andningen afetannar. — En del benzoësyra ombildas i djurkroppen (genom förening med glykokoll, se d. o.) till hippursyra (se d. o.), hvilken ombildning eger rum i njurarna. — Försök med bénzoësyran utvärtes vid antiseptisk sårbehandling samt invärtes (i form af benzoësyradt natron) såsom febernedsättande och antibakterielt medel vid infektionssjukdomar, som medel mot njurlidanden, urinsyreaflagringar i kroppen m. m. hafva icke ledt till någon mera allmän användning af densamma. C. G. S.
Benzon, Carl Otto Valdemar, dansk teaterförfattare, född d. 17 Jan. 1856 i Köpenhamn, undergick 1876 farmaceutisk och 1878 statsvetenskaplig examen. Efter faderns död (1884) öfvertog B. tillsammans med sin broder ett apotek och en stor kemisk fabrik. Han utgaf 1881–86 några täcka proverb, bland dem Surrogater (1881; »Surrogat», 1883), Provisorisk (1886; »Provisoriskt», s. å.) och Tilfældigheder (1886; »Tillfälligheter», 1887), men väckte vida större intresse med sitt skådespel En skandale (1884; »En skandal», s. å.), sedermera efterföljdt af Anne Bryde (1894). E. Ebg.
Benzonaflol, kem. farmak. Se Betol. Suppl.
Benådning, administr., pension till civila och militära tjenstemän, hvilka icke uppnått pensionsåldern eller sakna pensionsrätt, men af en eller annan orsak afgå från sin befattning. Se Allmänna indragningsstaten.
Beograd. Se Belgrad.
Beotisk dimma, andlig inskränkthet, brist på skarpsinne. I jämförelse med andra greker gällde beoterna under forntiden för ett trögtänkt och enfaldigt folk, hvilket förhållande man satte i samband med det af sjöar, träsk och kitteldalar uppfyllda Beotiens disiga, tunga luft. Jfr Horatius, »Epistolae», II, 1, v. 244: Boeotum in crasso jurares aëre natum, »Man skulle vilja svärja på att han (d. v. s. den misslyckade poeten) vore född i beoternas tjocka luft».
*Beóvulf. En god afhandling om dikten lemnade dansken F. Rönning i »Beovulfs-kvadet, en literær-historisk undersögelse» (1883). P. Fahlbeck har i »Beovulfsqvädet såsom källa for nordisk fornhistoria» (i »Ant. tidskr. för Sverige», VIII, 1884) behandlat dikten. Han kommer dervid bl. a. till det resultat att de i densamma omnämnde götarna (Angelsachs. geátas) ej äro att identifiera med de inom Sverige boende öst- eller vestgötarna, utan med jutarna, och att, ehuru qvädet ej innehåller synnerligen mycket om svenskarna, dess uppgifter om de svenske konungarna »erhålla ett oskattbart värde derigenom att de stödja och gifva en fast kronologisk hållpunkt för de meddelanden rörande vår äldsta historia, som vår enda och egentliga källa för dessa aflägsna tider, Ynglingasagan, innehåller. Ja man kan gerna säga, att vi först nu, sedan vi af Beovulfsqvädet hafva funnit nämnda sagas trovärdighet, ega rätt, att betrakta henne eller rättare det qväde, hvarom hon är spunnen, såsom historisk källa». Men Schück (»Illustr. svensk literaturhist.», 1895) anser fortfarande, i likhet med de fleste forskare, att »geátas» äro de svenske götarna. Stor förtjenst om Beóvulfsforskningen har inlagts af E. S. Bugge (se denne, äfven i Suppl.).
Bera, sagokonungen Alfs maka. Se Yngve.
*Berabra. Se vidare Nuba, Nubien och Nubiska språket.
*Berar, provins i kejsaredömet Indien, mellan Centralprovinserna, Bombay och Haidarabad, har en areal af 45,888 qvkm., med 2,897,490 innev. (1891), de fleste hinduer. Provinsen genomskäres i n. af Gawilgarkedjan, i s. af Adshantabergen; mellan båda ligger en vidsträckt, af Purna och dess många bifloder vattnad slätt. Jordbruk är hufvudnäring; ett af dess vigtigaste alster är bomull, den bästa i Indien. Provinsen, som är indelad i 6 distrikt, lyder direkt under generalguvernören. I spetsen för förvaltningen står en kommissarie under den britiske residenten i Haidarabad. B. tillhörde sedan 1804 Nizams rike l. Haidarabad, men öfverlemnades 1853 itill engelsmännen såsom betalning för skuld och kallas derför äfven Hyderabad assigned districts. Nettoinkomsterna (efter afdrag af alla utgifter) öfverlemnas till regeringen i Haidarabad (1802–93 774,560 rupier). Hufvudstad är Ellichpur.
Källa: Project Runeberg ·
