Sida 41
för det britisk-sydafrikanska sällskapet. Men derigenom råkade man i konflikt med Portugal, som sökte göra upptäckarens flere århundraden gamla rätt gällande. De engelska anspråken växte, och den djerfva tanken bröt sig väg: sjöområdet måste blifva britiskt, Englands makt sträcka sig från Kap till Nilen — skotska missionssällskapets fleråriga arbete vid Njassasjön fick utgöra skälet. Sitt fulla förverkligande fick ej denna plan, emedan öfverenskommelse träffades 1890 mellan England och Tyskland samt 1890 och 1891 mellan England och Portugal, hvarigenom England måste afstå från att se sina besittningar i n. ö. och s. förenade. Portugals kolonier Angola och Mosambik blefvo en gång för alla skilda och Tyska Sydvest-A:s östgräns bestämdes.
Följande siffror rörande de europeiska makternas besittningar (kolonier och protektorat under olika form) äro mycket sväfvande; för flere protektorat och kolonier äro icke blott gränserna alldeles obestämda, utan trakterna så obekanta, att ytinnehåll och folkmängd icke ens approximativt kunna uppgifvas.
Engelska kolonier och besittningar: Gambia 10,690 qvkm., 50,000 innev., Sierra Leone 71,900 qvkm., 75,000 innev. (ensamt för kusten), Guldkusten 100,190 qvkm., 1,5 mill. innev. (1891). Lagos 3,430 qvkm., 85,600 innev. (1891), Nigerterritoriet och Oljeflodsprotektoratet obestämda, Kapkolonien 571,690 qvkm., 1,609,980 innev. (1892), Walfish bay och kustöarna 1,320 qvkm., 768 innev. (1891), Basutoland 31,490 qvkm., 218,902 innev. (1891), Betsjuanaland 173,150 qvkm., 60,376 innev. (1891), Sambesiområdet och brit. Central-Afrika tills. 1,665,310 qvkm., 1,350,000 innev., Natal 42,920 qvkm., 543,865 innev. (1891), Sululand 24,650 qvkm., 145,436 innev. (1891), Sansibar och Pemba 2,560 qvkm., 210,000 innev., Öst-Afrika obestämdt, Uganda 39,500 qvkm., 100,000 innev., Somalkusten obestämdt, Sokotra 3,579 qvkm., 12,000 innev., Ascension 88 qvkm., 140 innev., S:t Helena 123 qvkm., 4,116 innev. (1891), Tristan da Cunha 116 qvkm., 52 innev. (1893), Mauritius m. m. 2,812 qvkm., 394,000 innev.
Franska kolonier och besittningar: Algeriet och algeriska Sahara 797,770 qvkm., 4,174,700 innev., Tunisien 99,600 qvkm., 1,5 mill. innev., Senegal med protektorat 400,000 qvkm., 1,1 mill. innev., franska Sudan obestämdt, franska Guinea obestämdt, Slafkusten, Dahome och Benin obestämdt, franska Kongo obestämdt, Obock med Tadsjura och Kubbet obestämdt, Réunion 1,980 qvkm., 167,847 innev. (1890), Mayotte 366 qvkm., 8,708 innev. (1890), Komoroöarna 1,606 qvkm., 53,000 innev., Diego Suarez, Nossi-Bé, S:te Marie de Madagascar och Madagaskar 591,967 qvkm., 3,5 mill. innev., Nya Amsterdam och S:t Paul, 73 qvkm.
Tyska besittningar: Togo obestämdt, Kamerun 493,600 qvkm., 3,5 mill. innev. Tyska Sydvest-A. 831,000 qvkm., 200,000 innev., Tyska Öst-A. 941,000 qvkm., 2,9 mill. innev.
Portugisiska besittningar: Madeira 815 qvkm., 135,000 innev., Kap Verdeöarna 3,851 qvkm., 111,000 innev., Guinea 37,000 qvkm., S:t Thomé och Principe 1,080 qvkm., 21,000 innev., Angola 1,3 mill. qvkm., 19,4 mill. innev., Mosambik 770,000 qvkm., 800,000 innev.
Italienska besittningar: Eritrea 247,300 qvkm., 195,000 innev., Abessinien 508,000 qvkm., 4,5 mill. innev., Somalkusten obestämdt.
Spanska besittningar: Presidios 35 qvkm., Rio de Oro obestämdt, Kanarieöarna 7,273 qvkm., 291,625 innev. (1887), Fernando Po 1,998 qvkm., 25,000 innev., Annobom, Corisco, Elobey etc. 32 qvkm., 5,000 innev.
Kongostaten kan anslås till 2,250,000 qvkm., 14 mill. innev.
Sydafrikanska republiken 308,560 qvkm., 489,300 innev., Swasiland 18,140 qvkm., 64,000 innev., Oranjefristaten 131,070 qvkm., 207,500 innev. (1890).
Handel och samfärdsmedel. A:s förnämsta produkter på verldsmarknaden äro palmolja, palmkärnor, företrädesvis från vestkusten, kopra, kautsjuk, hartser, elfenben, kaffe, strutsfjädrar, diamanter och guld (företrädesvis från Syd-Afrika), kryddnejlikor (från Sansibar), färg- och andra träd. Kaplandet, Natal, Egypten och Algeriet, der européer sedan länge varit bosatta, föra i marknaden i synnerhet ull och bomull, de båda senare äfven spanmål, Mauritius, Réunion, Natal och Egypten socker, Transvaal guld, Kapkolonien diamanter. Om också genom europeiska krigsskepps vaksamhet utförseln af slafvar öfver hafvet från vestkusten numera väl är alldeles omöjlig och på östkusten mycket begränsad, fortgår slafhandeln i det inre ännu, och stora landsträckor äro nästan ödelagda genom arabiska slafjägares förderfbringande verksamhet, hvilka genomresa hela kontinenten. Det afrikanska jernvägsnätet är ännu ganska obetydligt: år 1893 (enl. »Mouvement géographique») 10,749 km., nämligen i Egypten. 1,718 km., i Algeriet 3,080, i Tunisien 320, i Senegal och franska Sudan 432, i Kongostaten 40, i Angola 125, i Kapkolonien och Natal 4,050, på Réunion 200, på Mauritius 106, i Transvaal 300, i Oranjefristaten 200, i Mosambik 168, i Eritrea 10 km., hvarjämte jernvägar byggas i tyska och britiska Öst-Afrika. Jernvägar äro så mycket nödvändigare som endast två strömmar, Kongo och Niger-Binuë, kunna användas som vattenvägar något längre stycke in i kontinenten. Några andra floder kunna endast delvis trafikeras. Ångbåtar gå på några af de stora sjöarna. Telegraflinierna hafva en längd af omkr. 100,000 km. Kablar förbinda A. med de öfriga verldsdelarna, och kusterna anlöpas mer eller mindre regelbundet af ångfartyg. Mellan ändpunkterna af jernvägs- och ångfartygslinierna äro samfärdsmedlen primitiva. I Nord-A. till Sudan användes kamelen som rid- och lastdjur, i Syd-A. är den tunga oxvagnen det bepröfvade transportmedlet. Hästar och mulor användas i Syd-A. nästan endast för postvagnen. I vestra A. är ridoxen ett ganska mycket begagnadt resemedel; i nordöstra A., i Somal- och Gallalanden möjliggöras resor genom hästar och kameler, i mellersta Öst-A. ersättas dessa af åsnor. I Lunda och Loango begagnas bärstol, men packning och varor måste der såsom i större delen af det centrala tropiska A. föras af långsamt marscherande, dyrbara bärarekaravaner. Penningsorter och bytesmedel äro egendomliga. På vestkusten och långt in i Sudan samt i Sansibar gäller den i Österrike
Källa: Project Runeberg ·
