Sida 490
med omkr. 240,000 innev., bildar med Siquijor en provins, 4,124 qvkm., omkr. 250,000 innev. Ön är bergig och skogbevuxen, producerar mycket ris och har äfven guldfyndigheter.
Bohr, Christian Harald Laurits Peder Emil, dansk fysiolog, född i Köpenhamn d. 14 Febr. 1855, blef 1872 student och 1880 med. doktor, sedan han utgifvit en disputation Studier om mælk med særligt hensyn til de i samme suspenderede fedtkugler, studerade fysiologi hos Ludwig i Leipzig, der han utarbetade en mycket förtjenstfull afhandling Ueber den einfluss der tetanisirenden irritamente auf form und grösse der tetanuscurve (1882), och utnämndes 1886 till fysiologie professor i Köpenhamn. B. har med synnerlig förkärlek studerat blodgaserna och det respiratoriska gasutbytet i lungorna samt dervid bl. a. kommit till det vigtiga resultatet att syrets upptagande till blodet och kolsyrans afgifvande derifrån icke kunna förklaras i enlighet med lagarna för gasers diffusion. Han uppfattar således dessa processer såsom ett slags sekretoriska, med t. ex. spottafsöndringen analoga processer. De vigtigaste af B:s hithörande arbeten äro Ueber die verbindung des hämoglobins mit kohlensäure (1886), Ueber die lungenathmung (1890), Beiträge zur lehre von den kohlensäureverbindungen des blutes, Der sauerstoffgehalt des oxyhämoglobinkrystalle (med Torup), Ueber die verbindung des hämoglobins mit sauerstoff, Ueber den specifischen sauerstoffgehalt des blutes (1891). Dessutom hafva hans lärjungar å hans laboratorium bearbetat hithörande frågor. R. T–dt.
*Bohtz, A. W., afled i Göttingen 1880.
*Bohus. Den å sp. 783, r. 18 nedifrån förekommande uppgiften att det var tornet »Fars hatt», som intogs vid stormningen 1566, är oriktig. Det var det s. k. »Röda tornet», som eröfrades. Den i rad. 6–13 meddelade beskrifningen öfver fästningens utseende bör ändras sålunda: Fästningens kärna utgjordes af en oregelbunden fyrkant med hörntorn, af hvilka det nordvestra (»fars hatt») denna tid var fyrkantigt. Det ombyggdes och gjordes rundt 1683–98. Äfven de öfriga tornen, det sydvestra (»kyrkiotornet»), det sydöstra (»mors mössa») och det nordöstra (»röda tornet»), voro ursprungligen fyrkantiga, men voro ombyggda senast 1658. Denna kärna, den gamla borgen, omgafs af en stormfri, dels bastionerad, dels tenaljerad femhörning, som på vestra sidan hade ett par lägre utanverk. — Angående fästningens nedbrytande (sp. 784, r. 14–19 uppifr.) bör läsas: 1789 beslöts, att B. skulle raseras, och samma år fingo Kungelfs innevånare rätt att taga byggnadssten derifrån. Karl Johan förbjöd slutligen all vidare förstörelse. Jfr G. Stedt: »Bohus» (i »Bidrag till kännedom om Göteb. och Bohusläns fornminnen och hist.». 1891–92).
*Bohuslän. Landskapet är beläget mellan 57° 40' och 59° 7' n. br. samt 5° 49' och (fastlandet) 6° 57' v. lgd från Stockholms observatorium. Dess längd i n.–s. är omkr. 157 km. och största bredd 53 km.; innerst vid Saltkällefjorden är bredden knappt 4 km. Arealen utgör 4,508 qvkm., deraf 4,381 qvkm. land och 127 qvkm. vatten. Folkmängden vid 1894 års slut uppgick till 160,915 pers., fördelad med 147,498 pers. å landsbygden och 13,417 å städerna. Samtliga församlingarnas antal är 78, af hvilka 6 benämnas kapellförsamlingar. — Sillfisket har under de senare åren ånyo blifvit mycket gifvande. Af den bruttoinkomst å 3,516,958 kr. fisket i B. under tiden April 1894–April 1895 inbragte fiskarena utgjorde 2,152,927 kr. inkomst af sillfisket ensamt. Landskapets vapensköld betäckes af en hertiglig (ej greflig) krona.
*Bohusläns regemente är sedan 1894 roteradt med 913 nummer inom Bohusläns och 125 inom Elfsborgs län. Dess verkliga styrka kommer att utgöra 44 officerare, 53 underofficerare och musikunderofficerare, 10 civilmilitärer och 1,000 man i nummer (af hvilka 108 korporaler, 44 volontärer samt 40 spel och trumslagare). Regementets mötesplats är Backamo. C. O. N.
*Boïeldieu, F. A., föddes d. 16 (ej 15) Dec. 1775 och väckte 1793 uppmärksamhet med sin första operett. La dot de Suzette gafs 1798, Calife de Bagdad 1800. Sistnämnda år blef B. pianoprofessor. A. L.
Boihemum, de keltiske bojernas (se d. o.) land, nuv. Böhmen.
Boiotia, Grek. Se Beotien.
Bois [båa'], Guilliam l. Willem du, holländsk målare, hvars födelseår är okändt, var mästare i Haarlems S. Lukas-gille från 1646, gjorde tillsammans med Cornells Bega en studieresa i Tyskland och var sedan verksam i Haarlem, der han dog 1680. B. målade ungefär samtidigt med Jacob van Ruisdael landskap med skogbeväxta kullar och stilla dalar och igenkännes främst genom sina saftigt blågröna trädgrupper. Taflor af honom finnas i Berlin, Braunschweig, Kassel, Lille, Wien, Petersburg samt i Stockholm och i Upsala universitets samling (2 st.). C. R. N.
Bois-Brulés [båa'-brylē], afkomlingar af fransk-kanadiska män och indianqvinnor i Nord-Amerika, af engelsmännen kallade halfbreeds. I britiska Nord-Amerika finnas omkr. 11,000, i norra och nordvestra delen af unionen omkr. 23,000.
Bois-Chaud [båa'-sjå], ett område i depart. Indre (se d. o. 2).
Bois de Boulogne [båa' dö boulå'nj], Boulogne-skogen. Se Paris, sp. 772.
Bois de Vincennes [båa' dö vängse'nn], Vin-cennes-skogen. Se Paris, sp. 772, och Vincennes.
Boisé City [bö'jse l. boasē sitti], hufvudstad i nord-amerikanska staten Idaho, vid Boise River, ett tillflöde till Snake river. 2,311 innev. (1890). I närheten ligga rika guldgrufvor och militärstationen Fort Boisé.
*Boisen. — 2. F. E., dog 1882. Om hans son Frederik Engelhardt se Bojsen. Suppl.
Boisgobey [båagåbē], Fortune Abraham du, fransk författare, f. 1821 i Granville, Normandie, d. 1891. var krigskassör och derefter tjensteman vid uppbördsverket, tillbragte flere år i främmande land, bl. a. i Algeriet, och uppträdde först i sitt 48:de år inom skönliteraturen. Han skref såsom tidningsföljetonger eller i bokform en mängd äfventyrsromaner af samma art som Ponson du Terrails och Ém. Gaboriaus, med hvilka B.
Källa: Project Runeberg ·
