Sida 600
lusthus etc., och den nyttjas ej häller sällan för detta ändamål. G. A.
Bryophyta, bot., kallas numera ofta mossornas (Muscineae) stora underafdelning inom växtriket. G. A.
Bryssel-spetsar. Se Spetsar.
Brythonska språket. Se Kymriska språket.
Bryum Dill., bot., ett slägte inom nat. fam. Bryaceae bland de akrokarpa mossorna, hvilket gifvit den nämnda familjen dess namn. Hithörande mossor växa sällskapligt, ofta bildande täta mattor. Öfver hela jorden, i alla klimat och alla växtgeografiska regioner träffas slägtets arter, af hvilka några äro verkliga kosmopoliter. Somliga lefva på murar eller på bar mark, andra på flod- eller sjöstränder eller på sumpiga ängar, åter andra uppe kring högfjällens snömassor. Bryum-arterna äro fleråriga, vanligen små, endast mera sällan större mossor med ovala blad, bildade af sexsidigt rombiska celler. Mossfrukten eger för slägtet särskildt utmärkande karakterer. I Skandinavien finnas, efter den begränsning S. Lindberg gifvit slägtet och dess olika arter, omkr. 50 sådana. Bland dessa må, såsom några af de allmännaste, nämnas den på murar, stenar och i skogar allmänna B. capillare L., den i kärr öfver hela landet allmänna B. ventricosum Dicks. (B. pseudotriquetrum Schw.), den på tak, murar etc. rikt förekommande B. argenteum L. G. A.
Brzeéć Litowsk, det polska namnet på Brest-Litovski (se d. o. Suppl.).
*Brzezan, oriktig form for Brzežany [brsjesjāni], vid en biflod till Dnjestr. 11,221 innev., af hvilka 4,700 judar (1890).
*Bråbo. 1. Härad i Östergötlands län, ingår i Björkekinds, Östkinds m. fl. härads domsaga. 37,220 har. 10,673 innev. (1894).
*Bråborg är fortfarande kungsgård.
*Bråck. Se vidare Blodåderbråck och Kelotomi.
Bråckband. Se Bråck.
Bråcksnitt, kir. Se Kelotomi (äfven i Suppl.).
*Brågarp, socken. 473 har. 386 innev. (1894).
Brågon, bot. Se Brake. Suppl.
Bråke, bot. Se Brake. Suppl.
*Bråkenhjelm, P. R., dog d. 8 Maj 1878.
Bråkning. Se Linberedning.
*Brålanda, socken. 6,707 har. 2,276 innev. (1894).
*Bråttensby, socken. 1,051 har. 316 innev. (1894). Kontraktet heter numera endast Kullings.
Bråån. Se Lyddeån.
Bräckage [bräkāsj]. Se Breakage.
*Bräcke, socken i Jämtlands län, Refsunds tingslag och Jämtlands Östra fögderi. 59,703 har. 1,777 innev. (1894).
*Bräder. Bräders tjocklek vexlar från 1 3/4 till 1/2 tum; deras bredd från 9 till 3,5 tum eng. mått. För utskeppning till England sorteras bräder och plank i mixed, tertia, quarta, quinta och sexta, till andra land i prima, secunda, tertia, quarta, quinta. Vid utskeppning fordras numera en medellängd af 14–15 eng. fot. — Jfr Rättelser, bd 18, sp. 825.
*Bräken. Se ock Pteris.
*Bräkne, härad. Se under Bräkne domsaga.
Bräkne domsaga, i Blekinge län, utgöres af Bräkne härad, som ingår i Blekinge Vestra fögderi och omfattar socknarna Bräkne-Hoby, Öljehult, Hellaryd, Åryd, Asarum, Ringamåla. 67,662 har. 23,246 innev. (1894).
Bräkne-Hoby är numera namnet på Hoby socken i Bleking. Se Hoby 1.
Bräkylä (F. Rääkkylä), imperielt pastorat af 3:dje kl., Libelits härad, Kides domsaga, Karelens nedre kontrakt, Kuopio stift, Kuopio län, Finland. Areal 535 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 5,823 pers. (1892). A. G. F.
Brämfällning. Se Fjäder, zool.
*Brämhult, socken i Elfsborgs län, Ås härad. 2,086 har. 481 innev. (1894).
Brämö (Bremö), ö i Bottniska viken s. ö. om Sundsvall, tillhörande Njurunda socken, Vesternorrlands län. På norra sidan af ön ligga den vigtiga Brämö fyr samt ett fiskeläge med hamn och kapell, der gudstjenst hålles Juni–Okt., på sydvestra sidan lotsstation.
Brändan, landtbr., benämning på svedjad jord. Se Bränning. Suppl.
Brändö, skärsocken i Åbo och Björneborgs län, Finland, Ålands domsaga och härad, utgör ett imperielt pastorat af 3:dje kl., Ålands kontrakt, Åbo ärkestift. Areal 78 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 1,192 pers. 1892. A. G. F.
Bränna förna, landtbr. Se Bränning. Suppl.
Brännande pilört, bot. Se Polygonum.
Brännare, ett slags fyrapparat. Se Blänkfyr.
*Brännare. — 3) Se vidare Gas, sp. 916–917.
Brännbar luft. Se Väte.
Brännbär, bot. Se Bringbär. Suppl.
Bränneridirektionen (Regale bränneridirektionen) kallades en af K. M:t d. 14 Sept. 1775 tillsatt direktion (riksrådet grefve N. Bielke, presidenten i Statskontoret frih. H. H. Boije, landshöfdingen frih. G. G. Wrangel och statssekreteraren J. Liljencrants, till hvilka i Dec. s. å. kommo ytterligare tre), som fick i uppdrag att ombesörja allt, som rörde inrättandet och ledningen af kronobrännerierna. Direktionen upphörde 1788. Se vidare Kronobrännerier. Suppl.
Brännerikontrollör. Se Bränvinslagstiftning (äfven i Suppl.).
Brännerivittne. Se Bränvinslagstiftning (äfven i Suppl.).
Bränning, landtbr., en åtgärd, som man ofta företager vid nyodlingar, för att hastigt aflägsna mossa, grästorfvor, qvistar, ris och stubbar samt andra oförmultnade växtdelar, hvilka äro till hinder för jordens brukning och sådd. Särskildt vid uppodlingen af mossar, kärrängar och myrmarker är det ett mycket vanligt förfaringssätt, att man efter jordens utdikning medelst bränning förvandlar det öfre ytlagret till aska, som sedermera införlifvas och blandas med matjorden och ökar dess halt på mineraliska beståndsdelar. Uppbrytningen af mosstorfven eller det öfversta jordlagret med dess oförmultnade växtlemningar kallas flåhackning och verkställes tidigt på våren. Askan, som uppstår af den brända torfven, kringsprides öfver fältet, som derefter vanligen tillredes och bearbetas med klösharf för sådd af råg. Hinner man ej få fältet fullständigt i ordning för höstsäd, kan man i stället påföljande vår odla hafre eller någon
Källa: Project Runeberg ·
