Sida 75
*Alca, zool. Jfr Mergulus.
Alcanna. Se Alkanna.
Alcantarinernas förening. Se Minoriter.
Alcea rosea, bot. Se Stockros.
Alcedo, zool. Se Kungsfiskare.
Alcenius, Karl Alexander, finsk pedagogisk skriftställare och samlare, född i Vasa d. 3 Okt. 1819, blef student 1837, filos. magister 1844, docent i pedagogik vid universitetet i Helsingfors 1848 samt filos. doktor 1850. Död i Helsingfors d. 28 Juli 1853. A. bearbetade det finska skolväsendets historia i afhandlingarna De scholis Fenniae ante reformatam ecclesiam (part. I–V, 1848–49), De scholis Fenniae post reformatam ecclesiam usque ad motus liturgicos (1848) samt De schola triviali Helsingforsiensi ab anno 1722 usque ad annum 1742 (1850). Hans rika samlingar till det finska skolväsendets historia, som efter hans död tillföllo universitetsbiblioteket i Helsingfors, hafva ofta anlitats af forskare. M. G. S.
Alces, zool. Se Elgar.
Alceste [-sä'sst], psevdonym för den franske förf. L. A. E. Achard.
Alcester [ālstör], lord, engelsk amiral. Se Seymour 7.
Alcidae, alkor. Se Alca.
Alclyde [alkläjd], fordom skotskt rike. Se Skotland, sp. 1319.
Alcock [å'lköck], Sir Rutherford, engelsk orientalist, f. 1809, var 1833–34 militärläkare vid britiska hjelpkåren i Spanien och Portugal, 1844–58 konsul i större kinesiska handelsstäder, derefter storbritanniskt sändebud i Japan och 1865–70 högste uppsyningsman öfver engelska handeln i Kina. Han har utgifvit bl. a. The capital of the Tycoon (2 bd, 1863; ett af de bästa verk öfver japanska förhållanden), Familiar dialogues in japanese (1878) och Art and art-industries in Japan (s. å.).
*Alcolea. Slaget stod d. 28 (ej 2) Sept.
*Alcott, Louisa M., född 1832, dog 1888 nära Boston. Se vidare Nord-amerikanska literaturen, sp. 1214.
Alcyonaria, den ena af de ordningar, i hvilka korallerna delas. Se Koraller, sp. 1355.
Alcyone, mytol. Se Halkyone.
Aldabra-gruppen (Aldabra, Cosmoledo, Assomption och Gloriosa-öarna), några små bördiga öar i Indiska hafvet n. om Komorerna, tills. 160 qvkm. På Aldabra har sedan 1879 l. 1882 en norsk fiskarekoloni varit bosatt. England betraktar, utan grund, gruppen som engelsk besittning.
Aldén, Gustaf Alfred, skolman, skriftställare, född i Alseda socken, Jönköpings län, d. 16 Sept. 1852, blef 1874 student i Upsala och aflade der filos. kandidatexamen 1878. Sistnämnda år anställdes han såsom lärare vid norra Kalmar läns folkhögskola i Södra Vi, hvars föreståndare han var 1880–89. Han var 1883–89 ordförande i Södra Vi kommunalstämma, 1885–87 landstingsman och studerade 1888 i Tyskland och Schweiz vallagarnas praktiska tillämpning. 1889 blef A. redaktionssekreterare i »Aftonbladet» och är sedan 1893 redaktör af denna tidnings veckoupplaga. Utom många uppsatser i tidningar och tidskrifter samt smärre skrifter och afhandlingar om folkhögskolan har A. utgifvit Linné som student och inspektor för Smålands nation (1878), I Getapulien (1883), Generae Pechlin som sockenherre (s. å.), Medborgarens bok (7 dlr, 1884–88, delvis öfvers. på finska och norska: 7:de uppl. 1895), behandlande stats- och kommunalkunskap samt allmän lag och nationalekonomi och tryckt i öfver 50,000 exemplar, Valmannens bok (1887) och Medborgarens årsbok (1890–91).
*Alderman. Jfr Storbritannien, sp. 667.
*Alderney. 7,9 qvkm. 1,843 innev. (1891).
*Aldershot (ej Aldershott) ligger i Hampshire och hade 25,595 innev. 1891.
Aldiones, aldier, afradsbetalande landbönder hos langobarderna (se d. o., sp. 738).
*Aldrich, T. B., är född 1836 (ej 1835). Han var 1881–90 utgifvare af Boston-tidskriften »Atlantic monthley».
*Aldringen föddes 1588 i Thionville.
Aldrovandi, Ulisse, italiensk naturforskare, f. 1522 i Bologna inom en af stadens anseddaste familjer, studerade juridik och teologi i Padua och Bologna, anklagades för kätteri och fördes 1549 till Rom, der han af den franske naturforskaren Rondelet inleddes i botanikens studium. Han utnämndes 1553 till professor i naturalhistorien i Bologna och dog, blind, i sin födelsestad 1605. A. lät trycka betydande zoologiska arbeten: Ornitologiae libri XII (1509–1603) och De animalibus insectis libri VII (1602). Andra af honom författade zoologiska verk samt hans förnämsta botaniska arbeten, såsom Dendrologia naturalis (1668) och Pomarium curiosum (1682), utgåfvos efter hans död. G. A.
Aldrovandia vesiculosa L., bot., en till Droseraceae hörande växtart — den enda inom slägtet — är bekant såsom en af de s. k. insekt- eller köttätande växterna. Det är en vattenväxt, erinrande om Utricularia, med blommor m. m. byggda såsom hos öfriga till familjen hörande arter. Med bladen eger det märkvärdiga förhållandet rum att de, då små vattendjur vidröra de på dem sittande håren, snabbt fälla i hop bladhalfvorna, hvilka i förening med dessas tänder bilda ett slutet rum, inom hvilket djuret hålles instängdt och småningom fortäres med tillhjelp af egendomligt byggda glandier (se vidare Insektätande växter). Då växten tillgodogjort sig den näring, som finnes i det fångade djuret, öppnar bladet sig å nyo. — Arten är af intresse äfven på grund af sin, såsom det tyckes, mycket ojämna geografiska utbredning. Den är nämligen känd endast från några få platser i mellersta och södra Europa, från Ostindien (Kalkutta), Australien (Rockhampton) och Central-Afrika (Gazellfloden); möjligen innefattar slägtet dock flere hvarandra närastående arter. G. A.
*Ale, härad. Areal 51,912 har. 12,242 innev. (1893). Den till häradet hörande Sköfde socken benämnes numera Ale-Sköfde.
*Ale, ett slags öl. Se Öl, sp. 633 och 635 (noten).
*Aleardi, A., föddes d. 4 Nov. 1812. Han blef 1864 professor i estetik vid akademien för de sköna konsterna samt sedermera ledamot af öfverundervisningsrådet och senaten. Död i Verona d. 17
Källa: Project Runeberg ·
