Sida 80
har flere toppar af 4,000–4,600 m. höjd. Den högsta, Haych-tau (4,683 m.), kallas af ryssarna Semenov efter en af de förste forskarna i Tian-sjan-systemet.
*Alexander Nevskij, rysk storfurste, föddes 1220. Slaget på Peipussjöns is stod 1242.
Alexanderorden. 1. Bulgarisk orden för militära förtjenster, stiftades 1879 af furst Alexander I och har fem klasser. Ordensbandet är ljusblått med silfverstrimmade kantränder. — 2. Bulgarisk orden, stiftad af furst Alexander d. 25 Dec. 1881 och utvidgad af furst Ferdinand d. 14 Aug. 1888, har fem klasser. Ordensbandet är rödt. I samband med denna orden stå medaljer för konstnärliga, vetenskapliga och medborgerliga förtjenster.
Alexanderson, Aron Martin, filolog, universitetslärare, född i Stockholm d. 10 April 1841, blef student i Upsala 1860, filos. doktor 1866, docent i grekiska språket och literaturen vid Upsala universitet 1868 och adjunkt i ämnet 1875. Han utnämndes till e. o. professor i klassiska språk vid universitetet i Lund 1879 och till ord. professor i grekiska derstädes 1890. A. företog 1871–72 en vetenskaplig resa till Tyskland, Italien och Grekland. Åren 1876-77 samt fr. o. m. 1881 har han varit censor vid mogenhetsexamina. Han belönades med Letterstedtska priset för sin framstående metriska öfversättning af Aischylos' sorgspel »De sju mot Thebe» (i Upsala universitets årsskrift, 1868). Hans afhandling Öfversigt af Prometheusmythen är intagen i samma årsskrift 1870. A:s arbete Grekisk metrik (1877), som föregicks af afhandlingen Den grekiska metrikens senaste utvecklingsperiod (i ofvannämnda årsskrift 1875), står på fullt modern vetenskaplig grund. Tillsammans med O. V. Knös har han utarbetat Grekisk fornkunskap (5 häften, 1881–85; ej fullb.). I alla band af »Nordisk Familjebok» har A. medverkat med ett stort antal artiklar på den grekiska filologiens alla områden.
Alexandersuniversitetet, Kejserliga. Se Helsingfors universitet.
Alexandra, Grek. hjeltes. Se Kassandra.
Alexandra Fedorovna [fjåd-], kejsarinna af Ryssland, föddes i Darmstadt d. 6 Juni 1872, är dotter af storhertig Ludvig IV af Hessen och hans gemål Alice (se denna) af Storbritannien samt heter egentligen Alix Viktoria Helena Lovisa Beatrix. 1894 trolofvades hon med ryske tronföljaren Nikolaus, öfvergick i Livadia, på Krim, till grekisk-ryska läran och förmäldes d. 26 Nov. 1894, sedan hennes fästman efter sin fader Alexander III under tiden såsom kejsar Nikolaus II bestigit tronen.
*Alexandralandet. Se Nord-Australien.
Alexandra-Nil. Se Njansa. Namnet gafs floden 1876 af Stanley.
*Alexandra Paulovna (Pavlovna) föddes 1783.
Alexandre de Bernay [-a'ngdör dö bärnä'], fransk trouvére på 1100-talet, född i Bernay, Normandie. Se Alexander-sagan och Alexandrin.
*Alexandri, B.,. utnämndes 1878 till senator. Han blef vice-president i deputeradekammaren och var vice-president i senaten, då han 1885 utnämndes till rumansk envoyé i Paris. Han dog der 1890 och bisattes på sitt gods i Moldau. A:s under rysk-turkiska kriget 1877–78 skrifna krigssånger blefvo mycket omtyckta. Hans samlade arbeten utgåfvos 1873–76 i 11 bd.
*Alexandria 1) hade 1882 227,064 innev., deraf 48,672 främlingar, företrädesvis greker, italienare och fransmän. Den 11–13 Juli 1882 bombarderades staden af en engelsk flotta under Seymour, hvarunder den antändes och plundrades af de förbittrade soldaterna och folket, tills engelsmännen besatte staden d. 14 Juli. Se Arabi pasja och Egypten. Suppl.
Alexandria ad Issum. Se Alexandrette.
*Alexandrinska biblioteket. Jfr Museum.
Alexandrinska museet. Se Museum.
Alexandrit, miner. Se Cymofan och Ädelstenar, sp. 492.
*Alexei (Aleksej). 1. A. Michailovitj. Om honom se vidare bd 14, sp. 1563–65.
Alexi (af Grek. alexein, afvärja), med., blod- (och lymf-)serums förmåga att döda mikroorganismer och andra främmande celler (t. ex. främmande blodkroppar), som inkommit i detsamma, samt att förstöra giftämnen, som producerats af sådana främmande mikroorganismer. — Adj. Alektisk. Jfr Alexiner. Suppl.
Alexifarmakon, Grek., motgift (se d. o.).
Alexinatz, stad i serbiska kretsen Krusjevatz, vid Moravitzas förening med Bulgariska Morava och vid jernvägen Nisj–Belgrad. 5,762 innev. (1890).
Alexiner (af Grek. alexein, afvärja; jfr Alexi), med., har man kallat de ännu okända, förmodligen ägghviteartade ämnen, hvilka man antager skola dels från början finnas, dels under vissa omständigheter kunna bildas i blodserum och förläna detta dess experimentelt bevisade egenskaper att verka dödande och förstörande såväl på vissa slag af främmande blodkroppar (vid transfusion af blod från ett annat djurslag) som ock på vissa slag af bakterier eller på af dem producerade giftämnen. (Jfr Antitoxin. Suppl.) Genom vissa ingrepp, t. ex. genom uppvärmning till omkr. 50°, kan man beröfva blodserum dessa dess egenskaper, hvilket då förklaras derigenom att de skyddande »alexinerna» dervid förstörts. Alla försök att isolera och närmare undersöka »alexinerna» hafva hittills strandat, men antagandet af dessa hypotetiska ämnens tillvaro underlättar förståendet af de invecklade problem, som äro förknippade med läran om immuniteten (se d. o.). S. J–n.
Alexios, fem östromerska kejsare. Se Östromerska riket, sp. 791–794.
Alexios, grundläggare af kejsaredömet Trabezon (se d. o., sp. 590).
Alexis, attisk lustspelsförfattare, jämte Antifanes och Evbulos hufvudrepresentant för den s. k. »mellersta komedien», föddes i Thurioi i Stor-Grekland omkr. 392 f. Kr. och uppnådde med bibehållen arbetskraft en ålder af 106 år. Han skall (enl. Suidas) hafva författat 245 pjeser, och de många bevarade fragmenten af dessa vittna om qvickhet och god iakttagelseförmåga. Hans jambvers är välbyggd, diktionen vald och liffull, men föga poetisk. Bland A:s karakterstyper förekommer redan parasitens rol, som egentligen tillhör »nya komedien».
Källa: Project Runeberg ·
