Sida 103
vid spel- och andra roande bord, utan att någonsin sköta något af värde, — när sådana i andra lifvet råkas drabba de ihop, slåss sins emellan, rifvas, draga hvarandra i håret och blifva verkliga furier.
*
Tionde Synen.
Det gifves flera menniskor, som, medan de varit i verlden, af enfald och okunnighet inplantat hos sig falska meningar i afseende på tron, och haft en art samvete, enligt sina tros-prinsiper; men likväl icke lefvat i hat, hämdbegär och otukt. Så länge dessa, uti andra lifvet, ännu äro qvar i sina villfarelser, kunna de ej inlåtas uti några himmelska samfund; ty de skulle sålunda nedsmitta de andra, hvarföre de till någon tid hållas på den lägre eller nedre jorden i andeverlden, för att der afkläda eller bortlägga det falskas grundsatser. Den tidrymd, de der förblifva, är längre eller kortare, allt efter naturen af det inrotade falska samt deras deraf alstrade lif, och äfven allt efter som de i större eller mindre grad hos sig befästat nämda falska grundsatser. Somliga lida der ganska stora svårigheter, andra utstå icke något hårdt. Det är detta öfvergångstillstånd, som kallas förödelser, och om hvilket ofta förmäles i Ordet. Då förödelsetiden är fulländad, föras de i himmelen, hvarest de undervisas, såsom nykomlingar, uti religionssaker genom de englar, af hvilka de emottagas.
Det finnes en del andar, som gerna vilja förödas och sålunda afkläda de falska principer, de medfört ifrån den kroppsliga verlden. Vi anmärka härvid, att ingen kan i andra lifvet afkläda eller bortlägga sina falska
