Sida 117
äfventyrs der läst, fastän vi icke komma det ihåg nu. Upplåten derföre Ordet för oss, och läsen ännu mera derutur, isynnerhet derom, att Fadrens rike kommer med detsamma, som Herrens.” Derpå tillsade vi åt gossarne att hemta dit Ordet, och då de framburit detsamma, så läste vi derutur.
Sedan de en stund med otålig förirytsamhet afhört det, ville de falla oss i talet, och afbröto oss till slut, med högt utrop: ”J hafven talat emot vår församlings lära, som bjuder, att man omedelbarligen skall ställa sin bön till Gud Fader, och tro på honom; — J hafven alltså derigenom gjort eder skyldige till kränkning och föröfvad våldsamhet å vår tro; gån derföre ut härifrån! Hvarom icke, så skolen J blifva utkastade.” I sin upp-bragta snnesstämning, stadnade de ej vid hotelsen, ulan skredo verkligen till försök att utföra densamma. Men af den makt, som oss var gifven, slogo vi dem då med blindhet, hvaraf de, utan att se oss, rusade ut och lupo vilse hit och dit. Somlige nedföllo då uti den afgrund, hvilken är i den syd-östra trakten, der de vistas, som stadfästa sig i en rättfärdiggörelse genom blotta tron. Någre af de andre utsläpptes i en öken, hvaruti de fördes ända till yttersta gränsen af kristna verlden, och införlifvades der med hedningarne.
*
Trettonde Synen.
Före den yttersta dom, som skedde i andeverlden år 1757, syntes Judarne vid venstra sidan om kristna midteln uti en dal derstädes; men efter nämde dom blefvo de förde derifrån, öfver till norra sidan. Det
