Sida 42
styresman, för att sedan sjelf inkräkta dennes thron. Till straff har han till gemål erhållit en ond andeqvinna, hvilken i djefvulskt högmod och herrsklystnad vida öfvergår honom. Genom denna sin öfverlägsenhet skall hon, med tillhjelp af sin okufliga, imponerande vilja, plåga honom på det allragrufligaste och tvinga bonom att underkasta sig de mest förnedrande förödmjukelser — till och med till saker, dem anständigheten förnekar oss att nämna. Om Kristina, som öfvergick till katolicismen, betygar Svedenborg att hon är ganska lycklig i andra lifvet.
Men vi hafva måhända redan allför länge uppehållit oss vid dessa ohyggliga saker, och vilja derföre med läsarens tillåtelse, öfvergå till ett annat, mindre uppskakande ämne, nämligen en kort skildring af den ”nya kyrkan,” kallad det ”Nya Jerusalem,” samt dess afvikelser ifrån vår troslära.
*
Om den ”Nya Kyrkan” och dess lärosatser.
För att läsaren skall kunna riktigt fatta och förstå de syner af Svedenborg, som i det följande komma att anföras, är det nödvändigt att förutskicka en allmän öfversigt af hans lärodogmer, så vida som de skilja sig ifrån dem, som är antagne af vår kyrka.
Med Svedenborgianer förstår man sådana religionsbekännare, som tro och erkänna, att Svedenborg blifvit sänd af Herren, att förkunna den nya kyrkans läror, som enligt dessa bekännares påstående, uti Uppenbarelseboken beteknas med det ”Nya Jerusalem.” Såsom läsaren känner, finnas i Sverige inga öppna bekännare till denna lära. Uti England, norra och södra Amerika, Ostindien,
