Sida 158
benet. Till växlen äro de ej slörre än ^ju års barn, ytterst fula och med ett ovanligt långt ansigte; deras styrka är dock lika med en fullvuxen mennhkas. Som månen icke eger någon atmosfer, kunna de icke, såsom vi, lala med lungor och luft; utan deras tal sker genom buken, och liknar ljudet af åskan. Jlån-andarne kunna derföre höras på långt afsiåud och vilja gerna söka injaga förskräckelse hos sådane nykomne andar, som icke förut känna deras svaghet och obetydlighet. Då de nedslego till jemnhöjd med Svedenborg, buro de hvarandra på ryggarna, och voro två och två i sällskap. En utaf dem framkom nu och omtalade skrytsamt sin förmåga att härma åskbullret. Han lät äfven Svedenborg flera gånger höra sin dåuande stämma.
Oaktadt Svedenborg icke sjelf haft tillfälle att se någre innevånare ifrån Jupiters och Saiurni månar, försäkrar han dock, att desse, så väl som alla andra mörka kroppar, d. v. s. jordar, äro befolkude.
*
Om innevånarne på några planeter, belägna vidt uti rymden och tillhörande olika solsystemer.
Jag har', i andanom flera gånger blifvit förd lill åtskilliga verldskroppar, liggande omätligt långt ut i rymden. Läsaren behagade nemligeu erinra sig hvad ofvan är sagdt omf rum och tid i andeverlden. De tinuas nemligen icke i samma bemärkelse, som på jorden; ty de rapportera sig endast till andens inre lillstånd, så att den, som af Herren sättes i enahanda andeliga tillstånd med någon annan, också befinner sig på samma ort och i samma sällskap med denne andre, oberoende af allt rum och tid. Såluuda, berättar Svedenborg, då jag i milt inre var lika beskaffad som dessa sijernors innevånare, såg jag och lärde känna dem. Jag har, på delta
