Sida 86
Sjunde Synen.
De hatfulle förvaras uti ett högst stinkande helvete, hvaresl de förnöjas af stanken tiii den grad, alt de gif-va den företräde framför den angenämaste lukt; sådan är deras grymma natur, och den deraf härllytande fantasien. Ifrån detta helvete utdunstar också verkligen en sådan stank. När detta helvete Öppnas, som sällan sker, och då endast något litet, så framångar derifran en så förfärlig stank, att andarne i grannskapet icke kunna stanna qvar.
Några genier, djefla-andar, eller fastmera furier, blefvo en gång derifran utsläppte, på det jag måtte få veta hurudana de äro. De uppfyllde sferen eller luftkretsen med en så giftig och pestartad ånga eller dunst, att de andar, som voro omkring mig, icke kunde qvar-blifva; och den hade tillika en sådan verkan på min mage, att jag måste kräkas. De visade sig under hamn af barn af temligen hyggligt utseende, med förborgade dolkar, hvilka de kastade åt mig, och hade i händerna käril. Deraf fick jag veta, att de ärnade dräpa antingen med dolk eller med förgift, under utseende af oskuld och menlöshet; men sjelf ve voro de nakne och beck-svarte. De blefvo dock genast kastade tillbaka i sitt as-stiokande helvete. Jag hade då tillfälle alt anmärka, huru de föllo dit ned; de foro framåt venster, i det planum, som hör till venstra tinningen, och det till ett långt afstånd, ulan att sliga nedåt; men sedan föllo de ner, först i en eld, som visade sig, sedan i en eldblan-dad rök, såsom ur en ugn. Straxt derpå foro de under denna ugnen framåt, hvaresl voro flera de allra-mörkaste hålor, sträckande sig alltjemt nedåt. Under
